Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strategi som kan straffa sig

/

Annons

I skuggan av Juholtaffären ska Folkpartiet idag, fredag, inleda sitt landsmöte i Karlstad. Även om Juholt inte hade stulit all uppmärksamhet hade landsmötet avhandlats utan att välta några tidningskiosker.

Det ska inte väljas någon ny partiledare - Jan Björklunds position tycks vara helt ohotad, ingen är osams och inga stora knäckfrågor kommer att avhandlas. Det finns lagom många frågor där folkpartisterna tvistar – som frågan om föräldraförsäkringen ska vara individuell eller inte – för att ombuden ska åka hem från landsmötet på söndag och känna att diskussionerna har varit många och givande.

Men den som hoppas på att Folkpartiet ska presentera en helt ny inriktning eller byta spår i en mängd frågor hoppas förgäves. Partiet har hittills hållit sig stadigt fast i sina hjärtefrågor med skolfrågorna som den mest profilerade. Svenskt medlemskap av NATO, europafrågorna och medlemskap av valutaunionen och utbyggd kärnkraft kanske inte lockar horder av väljare men ger Folkpartiet en stadig väljargrund att stå på. Men hur långt räcker det?

Det faktum att partiet befinner sig bara någon eller ett par procent från att befinna sig i det som för Kristdemokraterna och Centerpartiet definieras som en total kris (Folkpartiet fick 5,8 procent i senaste Sifomätningen, ska jämföras med 4,1 procent för KD och 4,5 procent för C), verkar inte bekymra partiet.

Något tal om ideologisk stringens för att förklara partiets ståndpunkter ur ett socialliberalt perspektiv och hur detta ska kunna urskiljas i den stora alliansmassa som till största delen består av moderat politik, saknas.

Folkpartiet gör som övriga småpartier i regeringen, är fullt nöjda med att vara med att regera i sådan omfattning att man glömmer att reagera.

Med opinionssiffror kring sex procent är det en strategi som kan straffa sig.

Folkpartiet gör som övriga småpartier i regeringen, är fullt nöjda med att vara med att regera i sådan omfattning att man glömmer att reagera.

Karin Bergkvist, GD

Mer läsning

Annons