Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svår, lätt eller både och

/

Annons

Så kom en dag mellan alla skandalrubriker då S-ledaren Håkan Juholt ostört fick tala om sitt partis politik. Men detta samtidigt som säkert väldigt många antagligen bara satt och tänkte: När kommer han att säga något som klingar falskt gentemot hans ifrågasatta hyresräkningar till den riksdag han just står och talar i?

Håkan Juholt är slagfärdig i replikerna, och kan på ett effektivt sätt presentera en klassisk socialdemokratisk politik som sannolikt bottnar djupt hos många medlemmar och sympatisörer; "sociala investeringar", i bostadsbyggande och infrastruktur – samt bidragshöjningar (a-kassan).

Statsministern ligger förvisso i en klass över alla andra, men delvis kommer sig auktoriteten av just denna roll. Juholt skulle mycket väl kunna ge statsministern en match, om han nu inte strulat till det med så mycket annat.

För alltjämt är hans situation prekär. När riksdagsdebatten klubbats av återtog hyrestrasslet tätpositionen i nyhetsrapporteringen.

Ett virrvarr av motstridiga påståenden kan ju bara i sig vara tillräckligt för att sänka förtroendet för en partiledare under den nivå där fortsatt ordförandeskap omöjliggörs, även om vederbörande senare skulle bevisas moraliskt, eller åtminstone juridiskt, oskyldig.

Men utrymmet för oskuld ser i Juholts fall ut att vara minimalt.

Det är svårt att se att vissa saker som Juholt sagt kan vara sanna samtidigt, även om vi helt skulle välja att tro på hans utsaga om att han inte fått information innan om att hans hyresersättningskrav var felaktiga, varken av sina medarbetare eller från riksdagen.

Juholt hävdar å ena sidan att riksdagens regler var så pass otydliga att han handlat i god tro, utan uppsåt att tillskansa sig mer pengar än han har rätt till. Men reglerna var uppenbarligen inte snårigare än att Juholt begrep dem på mindre än en sekund när medierna upplyste honom i fredags.

Pudlandet kom blixtsnabbt och reservationslöst. Juholt visade upp ett skamset ansikte, sa att han gjort fel, gjort människor besvikna på honom, och lovade att omgående reglera sin skuld till skattebetalarna.

Så i sakfrågan har ju Juholt – å andra sidan – otvetydigt erkänt att han begärt för mycket pengar.

Det brottsutredningen måste bevisa för att rädda Juholts ansikte är alltså att riksdagens regler både kan vara så snåriga att en erfaren ledamot inte kan begripa dem under fem år, men samtidigt också kan ges ett förklarat skimmer på en sekund om bara media sätter dem under lampan.

Och om nu reglerna verkligen visas vara så svårtydda att varken Juholt eller någon annan riksdagsledamot kan avkrävas att förstå dem – det hävdar, föga överraskande, Juholts advokat, han hävdar till och med att uttalade riktlinjer inte finns alls – ja, då borde ju det ju lika logiskt som parodiskt vara så att Juholt överhuvudtaget inte skulle ha gjort något fel. Juholt skulle i så fall ha pudlat och återbetalat helt i onödan.

Så, svåra regler, lätta regler – eller både- och, samtidigt?

Det sistnämnda är det som Juholt måste hoppas att brottsutredningen kommer fram till.

Om han nu ens sitter kvar när den är klar.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons