Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige tar täten

Annons

I tider av ekonomiska kriser hotar alltid protektionism.

Länder slår vakt om sitt och försöker dra åt sig fördelar på bekostnad av andra. Mekanismen har alltid funnits och protektionismen har periodvis upphöjts till statskonst. I dag anses med rätta begränsningar av handelsfrihet mellan länder som bromsar i den ekonomiska utvecklingen och i stora frihandelsrundor försöker länderna begränsa handelsrestriktionerna och öppna för en vidare handel. Även om WTO-arbetet lyckats i olika avseenden återstår mycket att göra, även i länder som man skulle kunna tro bättre om. I det avseendet har världen rätt att ställa förhoppningar på USA:s nya ledning.

När utrikesminister Carl Bildt nu skissar på det kommande årets arbete nämner han just att risken för populistisk protektionism kan göra den pågående recessionens onda mångdubbelt värre. Öppna handelssystem är en nödvändighet för att de internationella finansiella ansträngningarna ska lyckas och utan denna öppenhet är alla nationella räddningspaket dömda till miserabelt misslyckande.

I krisens spår sjunker tillväxten globalt ner mot noll och då är det ännu mera viktigt vad gäller de svaga länderna att världshandeln hålls uppe. Sammanbrott där och oroligheter riskerar att bryta ut.

I det sammanhanget tillbakavisar Bildt kritiken mot kapitalismen. De som skriker högst står handlingsförlamade när det gäller vad som faktiskt bör göras för att föra i grunden så framgångsrika öppna ekonomier ur krisen, hävdar han.

Bild tar också upp klimatfrågan i förhållande till den ekonomiska krisen. Det är symtomatiskt för läget att klimathotet skjuts åt sidan. Vi har dock skyldighet, menar Bildt, att försöka förebygga den kommande klimatkrisen, dagens problem får inte får inte blockera möjligheten att hantera morgondagens.

Allt det här kommer 2009 närmare Sverige i den meningen att Sverige från årsskiftet nu ingår i den trojka som leder EU för att andra halvåret ta över ordförandeskapet. Det är klart att vi då särskilt nära får arbeta för att stärka samarbetet mellan EU och USA och inte minst att vi får ett ansvar för att EU utvecklar klimatfrågan samt att EU, som nu är den starka gröna kraften i världen, dramatiskt intensifierar dialogen med USA, Kina, Indien och Brasilien. De stora betydelsefulla aktörerna måste upp på vagnen.

EU involveras också i de konflikter som pågår, i varje fall som medspelare i försöken att skapa fred och lugn. Fred och trygghet i världen är bara visioner, mål att sträva mot, och blir aldrig verklighet, det måste alla inse. Men att inte nå målet innebär inte att vi inte måste sträva i den riktningen.

Mer läsning

Annons