Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ta strid om Svenska flaggan!

/

Jag stavar ordet medvetet fel, med stort S. För jag vill markera att denna krönika, dagen innan vår nationaldag, handlar om vilket innehåll vi vill lägga i begreppet svenskt.

Annons

Det är lika bra att erkänna faktum direkt. Det är svårt att skriva en politisk text om Sverige och det svenska, utan att relatera till partiet Sverigedemokraterna.

Inser vi verkligen vad detta innebär? Vi alla som inte är sverigedemokrater har låtit Sverigedemokraterna få formuleringsprivilegiet till vad man associerar till ordet Sverige och till vad som är svenskt. Och kanske än mer fasansfullt - begreppet ”nationell” har vi släppt till nynazister.

Hur har vi kunnat låta detta ske?

Hur har vi låtit valrörelser och den huvudsakliga politiska debatten reduceras till en fråga om kronor och procent upp eller ner i skatte- och bidragssystem, som vore vi blinda inför att de viktiga striderna kanske rör betydligt större frågor?

Hur har vi tillåtit debatten visavi Sverigedemokraterna att handla ”om” detta parti, och inte ”mot” deras politik? Hur kunde partierna sänka sig till en sådan sandlådenivå att diskussionen kom att handla om vilket regeringsalternativ som Sverigedemokraterna ville vara mest kompis med - en fråga som ju inget parti självt kan göra något åt, annat än om man låter sig dikteras av Sverigedemokraternas politik och alltid ställer sig emot?

Jo det kan till viss del - eller, än värre, ytterst - handla om att man inte tänkt på att hålla sig med en ideologiskt grundad uppfattning om vad som är svenskt, eller - än värre - ryggat för att ens ta i frågan.

Man bör nog, motbjudande, konstatera att många som en del av begreppet svensk ser långa, ljushåriga och blåögda personer framför sig. Denna bild måste brytas. Det är viktigare än aldrig så många ören hit eller dit i skattesänkningar och bidragshöjningar. Begreppet svensk måste tvättas rent från varje koppling till utseende. (Se för övrigt bilden längst ner till höger. Eller spana in Jimmie Åkessons kalufs.)

Andra associationer leder till folkdräkter, midsommar, sill och nubbe, och dragspel. De kan väl få vara kvar. Men det förstnämnda och sistnämnda tynar, gilla det eller inte. In adderas pizza, kebab och country. Och låt mig spå att om bara några år kommer Halloween att uppfattas som mer svenskt än amerikanskt, likvärdigt med påskkycklingar och julklappar. Detta säger något viktigt, som demokratiska partier bör ta strid för - inklusion. Att vara öppen för nya influenser är svenskt.

Det rimmar väl med en rådande, positiv - och politisk - del av det svenska: modernitet. Funktionalism och välfärdsstat. Solidaritet och internationalism. Det är det långa, socialdemokratiska regeringsinnehavet som satt denna prägel, vilket man i andra sorts debatter kan kritisera, men i diskussionen om svenska är det gott, även för liberaler och konservativa, om dessa karaktäristika ingår.

Sverige som en del av världen - eller som ett annorlunda land? Här är svenskheten kluven. Dels finns bistånd och flyktingmottagande. Detta måste vidsynta partier kämpa för att vidmakthålla, för denna tradition vill Sverigedemokraterna fasa ut.

Men vad gäller den internationella solidaritetens tredje och fjärde ben; militärt deltagande fullt ut i aktioner för att rädda människor från despoter, och ekonomiskt och organisatoriskt samarbete med andra demokratier, har Sverige varit kluvet.

Under bekvämlighetsflaggen ”fred” har vi låtit andra dö för att vi fått leva - i fred - från nazism och kommunism. Med högmod har vi också hävdat att den svenska välfärdsstaten är så mycket mer utvecklad än systemen i alla andra demokratier att vi förnämt vänt ryggen till EU och förtalat USA.

Nej, låt svenskheten sitta i medborgarskap och inte i släktskap. Ta strid för värderingar som öppenhet, modernitet, tolerans, solidaritet och internationalism.

Återta svenska flaggan som symbol för detta.

Slit den ur händerna från dem som försöker smutsa den med annat.

Mer läsning

Annons