Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ta Tobé i handen

En riksdagsledamot gör plötsligt ett oblygt inhopp i kommunalpolitiken, till ackompanjemang av debattartikel och presskonferens.

Annons

Då kittlar det förstås till i nyfikenhetstarmen på en ledarskribent. Tilltaget är ju rätt ovanligt.

Har riksdagsledamoten ytterligare någon avsikt, dold mellan raderna? Tycker han att hans kommunala partikamrater helt enkelt inte gör ett dugligt arbete? Eller föreligger det en lokal splittring inom partiet, där riksdagsledamoten vill visa stöd för den ena sidan?

Sådana funderingar kastar lätt dimslöjor över det budskap som framförs i sak.

Och därvid kan man inte annat än applådera det initiativ som den moderate riksdagsledamoten från Gävle Tomas Tobé tar. Han vill sträcka ut en hjälpande hand från riksnivån till den kommunala nivån, för att skapa största möjliga samling i viktiga framtidsfrågor, och han uppmanar också sina partikamrater i Gävle att göra likadant, gentemot stadens styrande rödgröna majoritet.

Och det är helt rätt. Samarbete behövs både ”horisontellt” (= över blockgränsen i kommunen), och ”vertikalt” (= mellan riksnivå och kommunal nivå).

Tobé lyfter fram tre viktiga områden: arbete, integration och brottsbekämpning. Redan känd statistik, liksom nyframtagen sådan som Tobé beställt från Riksdagens utredningstjänst, visar att Gävle inte ligger tillfredsställande bra till inom någondera området, för att inte säga riktigt dåligt till.

Men efter att ha konstaterat detta framför Tobé en viktig grund för inspiration: Studera vad andra kommuner har gjort för att lösa samma sorts problem. Överför de goda exemplen till hemmaplan.

Detta borde ju egentligen vara en självklarhet. Inom företagsvärlden är innovationer livsavgörande; den som kommer på något smart får ett försprång, tills konkurrenten har kopierat det, eller gjort en egen (och kanske bättre) variant.

Företagsspionage bestraffas därför mycket hårt. Men i politiken är det helt gratis, vilket partierna tacksamt bör ta emot.

Inom två av de tre områden som Tobé pekar ut, arbete och integration, har såväl rikspolitiker som kommunalpolitiker stora möjligheter att besluta om reformer, anslå resurser och styra verksamheten.

Inom det tredje området, brottsbekämpning, är i stället båda nivåerna tämligen maktlösa. Polisen styr sig själv, mer eller mindre helt och hållet. Kommunfullmäktige saknar helt möjligheter att anslå extra resurser, öppna närpoliskontor eller implementera nya arbetssätt och prioriteringar. Därtill är insynen mycket begränsad – det som finns är ett samtalsorgan, det lokala Brottsförebyggande rådet. (Där Gävles socialdemokrater för övrigt fick pressas till att släppa in oppositionen, trots att rådet inte har någon kommunalpolitisk makt.)

Samarbete kan alltså vara politiskt kontroversiellt, vilket nog många vanliga väljare med rätta ser som obegripligt. Socialdemokraterna i Gävle har ingen som helst historia av samarbete att falla tillbaka på, utan får orientera i helt okänd terräng allt eftersom väljarunderlaget krymper.

Men samma har också under lång tid gällt för stora delar av borgerligheten, där konfrontationspolitik länge har varit högsta ideal.

Det är helt uppenbart till dem som Tobé talar.

Mer läsning

Annons