Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Taskig barndom? Nej, det duger inte

/
  • Kammaråklagare Niclas Eltenius och IT-polisen Eric Marsch på fredagens presskonferens om barnporrhärvan. 23 kvinnor och en 43-årig man har åtalats vid Falu tingsrätt.

Annons

I går väcktes åtal mot 25 personer i en mycket uppmärksammad barnporrhärva. Visst, den typen av brott får alltid rubriker men inte i lika stor omfattning som den här gången. Det finns en anledning nämligen att de åtalade främst är kvinnor, 23 av de åtalade närmare bestämt. Därmed rubbas våra grundvalar – för sådant gör väl inte kvinnor. Eller?

Statistiken spär på förvirringen. Interpol uppger att mindre än en procent av dem som ertappas ha gjort sig skyldiga till barnpornografibrott är kvinnor. Det är med andra ord extremt ovanligt.

I det här fallet är kvinnorna spridda över hela landet (två kvinnor i 50-årsåldern kommer från våra trakter) och är i olika åldrar. Den yngsta 38, den äldsta 70. Det handlar om mammor, mormödrar och farmödrar. De har tagit emot bilder och filmer med barnpornografiskt innehåll från mannen, ibland bett om att få mer. I andra fall har de själva skickat material till mannen.

Huvudmannen i härvan är en 43-årig man från Borlänge. Polisen hade länge spanat på mannens aktiviteter på internet och hans dator togs så småningom i beslag vid en husrannsakan. I den hittades stora mängder barnpornografi och adresserna till 23 kvinnor i landet. Även deras datorer togs i beslag och åklagaren har nu bevis nog för att väcka åtal.

Kvinnornas historier varierar. Alla erkänner de att de har haft kontakt med mannen. Någon säger att hon visste vad bildfilerna innehöll men aldrig tittade på dem. En enda erkänner att hon blivit upphetsad av bilderna, de andra vill tona ner sin egen roll.

I rapporteringen anas ett behov av att hitta vettiga förklaringar.

TT har talat med med Elisabeth Kwarnmark, psykolog och psykoterapeut som har arbetat med behandling av sexualförbrytare i många år. Hon säger att hon aldrig stött på en barnpornografihärva med så många kvinnor inblandade. Hon säger att drivkraften inte nödvändigtvis behöver vara en sexuell dragning till barn utan att handlingarna utgått från mannen. Bilderna och filmerna har använts för att öka upphetsningen. Det handlar mer om att gå över gränser snarare än om pedofili. ”Man vill tillfredsställa den andre, som hela tiden flyttar fram gränserna. Det bygger på att kvinnorna har dålig självkänsla och upplever maktlöshet. De blir bekräftade genom att våga gå in i det här”, säger hon. Dessutom, säger psykologen, är kvinnliga förövare ofta väldigt trasiga och har ofta varit utsatta för övergrepp.

Kwarnmark har säkerligen många poänger men hennes uttalanden är också typiska. Det finns ett enormt behov av att förklara varför kvinnor begår brott och inte sällan landar förklaringen i en inblandad man. Kvinnorna offerfieras.

Sanningen är förstås att det finns människor som är beredda att begå fasansfulla handlingar, såväl kvinnor som män.

Och som kvinna och som mamma vill jag säga detta: jag struntar blankt i vad orsakerna är. Vi är alla ansvariga för våra handlingar och vi har alla ett ansvar att se till att barn inte blir kränkta eller utnyttjade. Om någon ber att få skicka barnpornografiska bilder, eller ber dig om att göra detsamma, säger man nej och polisanmäler. Att man inte törs, är i beroendeställning till en man, har haft taskig barndom eller bara rätt och slätt är dum duger inte som förklaring.

Det finns inga ursäkter i världen som rättfärdigar övergrepp på barn.

Mer läsning

Annons