Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Truga på folk bidrag

/
  • Varsågod! Försäkringskassan tycker att det söks för lite bidrag, och har därför köpt TV-reklam för 4,8 miljoner för att få fler unga att söka bostadsbidrag.

Är det ett problem för samhället om människor söker för lite bidrag? Och i så fall – hur mäter man vad som är ”för lite”? I relation till vad?

Annons

Ja, är uppenbarligen svaret på den första frågan, från det officiella Sverige i form av myndigheten Försäkringskassan.

På den andra har de inget svar. Men tydligen har Försäkringskassan tolkat det regleringsbrev som regeringen utfärdat på så sätt att det ingår i uppdraget att bränna lite stålar på reklam som uppmanar människor att söka bidrag.

Försäkringskassans beryktade reklamfilm riktad till studenter om att söka bostadsbidrag har omdebatterats de senaste dagarna.

Till en reklamkostnad av 4,8 miljoner uppmanas unga vuxna via Facebook att göra ett test med en räknesnurra där man ser om man är bidragsberättigad.

Har man via egenförsörjning genom arbete slitit ihop till en inkomst över normen för bidragsgivning, blir svaret på dataskärmen: ”Aj då! Du är inte bidragsberättigad”. ”Grattis!” utropar räknesnurran däremot om man hamnat under inkomstgränsen.

– Äsch vad synd att jag inte tänkte på att jag kunde jobba lite mindre – jag hade ju i stället kunnat få en del av inkomsten arbetsfritt, från Försäkringskassan.

Det verkar vara så som kassan vill att man ska reagera.

Bostadsbidraget kallas i reklamen också för bland annat ”World of Warcraft”-bidrag, och en del andra omskrivningar som vittnar om att den anlitade reklambyrån tror sig ha hittat ett coolt sätt att tilltala högskolestudenter.

Tydligen är det så viktigt för Försäkringskassan att spendera skattepengar att bostadsbidrag inte ens behöver gå till bostad, utan lika gärna kan ge dataspelande ökad konkurrenskraft om studenternas tid, obekymrade om risken för mindre pluggande. (Försäkringskassan lyckas alltså motverka inte bara regeringens arbetslinje utan även Folkhälsoinstitutets arbete för att minska spelberoendet.)

Faktiskt var Försäkringskassans avsikt att nå ytterligare målgrupper, men av någon anledning tycks reklamen ha stannat vid studenter. Enligt Försäkringskassans uppdrag till reklambyrån, som Martin Borgs från Skattebetalarnas förening skriver om i en artikel på webbdebattsajten Newsmill, skulle även familjer som inte har ”svensk bakgrund” uppmärksammas genom TV-reklam på möjligheten att söka bostadsbidrag.

Men tänk om såväl studenter som ”familjer med icke-svensk bakgrund” trots allt klarar brödfödan och livets nödtorft på de inkomster de redan har? (Som även dessa ofta är bidrag.) Tänk om de faktiskt besjälas av idealet att klara livhanken genom eget arbete, och så långt möjligt undvika att belasta skattekollektivet?

Givetvis ska myndigheters information på hemsida och i broschyrer vara saklig, korrekt, informativ och lättillgänglig, och man ska bemötas vänligt och serviceinriktat av myndighetens tjänstemän.

Men det räcker väl så.

Initiativet till att ta kontakt med en bidragsgivande myndighet ska rimligen ligga hos den enskilde. Det är upp till var och en att uppleva sig vara i behov av bidrag eller inte.

Myndigheter har inte med den saken att göra.

Mer läsning

Annons