Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Turisterna återvänder, men långsamt

/

Annons

Tidigt på fredagsmorgonen tar vi vår minibuss ut till Giza för att äntligen se det som är själva symbolen för Egypten, pyramiderna.

Numera sträcker sig jättestaden Kairo ända till pyramiderna. Kairo består av så många höghus, tätt intill varandra att stadens konturer är svårurskilda, det känns snarare som om staden består av en enda massa av grå och sandfärgad betong. Men plötsligt mellan husen dyker pyramiderna upp och det är en fullständigt makalös upplevelse att se de mångtusenåriga byggena i den – trots tidiga morgontimmen – dallrande hettan.

Vi hade väntat oss horder av människor men vid Cheopspyramiden och vid sfinxen, men det var inte mer än några få turistbussar men desto fler souvenirförsäljare som slogs om turisterna.

Naturkatastrofer, terroristattacker och politiska oroligheter kan knäcka ett lands turistindustri. På Bali försvann alla turister efter terroristdådet på Kuta Beach i oktober 2002. Efter tsunamin 2004 övergav resenärerna Thailands paradisiska stränder. När upproret startade i Egypten i vintras försvann turisterna snabbt från landet.

I Egypten är turismen en av de i särklass viktigaste näringsgrenarna. 2010 besökte nästan 15 miljoner människor landet (200 000 av dem var svenskar), året innan nära 13 miljoner. Ökningen har varit stadig under många år och turismen utgör omkring tio procent av landets BNP och Alfred är bara en av alla miljontals egyptier som är beroende av turismen för sitt levebröd.

Som tur är för Egypten är charterresenärernas minne kort. För precis som turisterna återvände till Bali och Thailand så påstås det nu att resenärerna kommer tillbaka till Egypten, men det syns inte denna fredag och enligt Alfred, vår lokale guide och ett vandrande uppslagsverk om allt som har med fornegypten att göra, går det frustrerande långsamt. Han och alla andra som jobbar i turistsektorn har efter revolutionen sett sina inkomster minska kraftigt.

Kanske är det inte så konstigt. Även om Kairo är en relativt säker och lugn stad att röra sig i (det farligaste här är definitivt trafiken) så blossar det alltsedan revolutionen i vintras med jämna mellanrum upp oroligheter. Inte minst på fredagarna då människor fortfarande samlas på Tahirtorget efter fredagsbönen. Sedan revolutionen har protesterna fortsatt, olika fraktioner i landet har demonstrerat för olika saker. Förra fredagen urartade protester mot Israel till kravaller vid landets ambassad. Föga överraskande var det fullt med tungt beväpnad militär utanför Israels ambassad igår, fredag men åtminstone när jag skrev detta på fredagens förkväll verkade det som om det var lugnt i Kairo.

Kravaller vid ambassader och återinförda undantagstillstånd är inte den reklam som Alfred och hans kollegor vill ha för Egypten.

Inte så konstigt då att Alfred, liksom många andra egyptier jag talat med, är en smula trötta på alla demonstrationer och protester.

-Vad ska de hitta på idag, muttrar Alfred.

Det betyder inte att egyptierna vill ha tillbaka det gamla. Alfred liksom alla andra jag pratat med under min resa i Egypten utstrålar stolthet över revolutionen. Helt uppenbart är egyptierna inte längre rädda för att säga vad de tycker, demokratiutvecklingen har startat och valen kommer att fullföljas.

Vad som händer med valet, vilka partier och kandidater det finns och arbetet med den nya konstitutionen är ett lika ogreppbart myller som staden Kairo. Arbetet med att sjösätta ett nytt Egypten pågår hela tiden, många av de egyptiska tv-kanalerna (och det finns många!) sänder debatter mellan kandidater och andra tyckare varenda kväll.

Euforin efter revolutionen i Egypten har avtagit och verkligeheten – att Egypten nu måste hitta en väg vidare, framåt – har kommit ikapp landets invånare.

Karin Bergkvist

Mer läsning

Annons