Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tysk dårskap

Annons

Nej, det som är galet är inte att väljarna i den tyska förbundsstaten Baden-Württemberg i helgen röstade fram ett maktskifte, där konservativa CDU efter 58 år vid makten får kliva åt sidan för en grön-röd regering (märk väl: inte rödgrön, eftersom De gröna blev större än Socialdemokraterna). Nu tillträder Tysklands första gröna förbundsstatschef.

Även om man har djupa och ideologiskt välgrundade sympatier för en idéinriktning så är det svårt att inte se det problematiska i om partier regerar för evigt, även ens eget. Maktskiften – mellan demokratiska partier – har ett värde i sig.

Fast så resonerar man naturligtvis inte i partihögkvarteren. När makten ska säkras, eller vinnas, är (nästan) alla medel tillåtna. Valfläsk och valfjäsk tillhör de vanligare.

Men sällan luktar det gott. Förbundskansler Angela Merkels desperata manövrar för att rädda partivännerna kvar vid makten i Baden-Württemberg tillhör nog de mer desperata.

Som en flirt med den starka pacifistiska strömningen inom De gröna satte sig Tyskland emot flygförbudszonen i Libyen. Bara några uns mer tysk motsträvighet hade kanske varit den droppe som försenat FN-beslutet det antal timmar som Gaddafi behövt för att utplåna folkresningen.

Men mest uppmärksammat är panikbeslutet att stänga Tysklands sju äldsta kärnreaktorer under tre månader – tvärtemot partiets ordinarie inställning till kärnkraften.

Detta beslut har applåderats världen över av kärnkraftsmotståndare. Men den dominerande energikällan i Tyskland är kolkraft (49 procent av elproduktionen 2007).

Hade det inte varit bättre om Tyskland stängt ett par gamla östtyska brunkolsugnar? kan man undra.

Men i Tyskland byggs i stället nya kolkraftverk, helt i skymundan av anti-kärnkraftsdebatten.

Är kol verkligen bättre än kärnkraft?

David Nyström

Mer läsning

Annons