Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tysk skam

/

I Dagens Nyheter igår fanns en synnerligen intressant debattartikel av Stefan Pomp, tysk-svensk professor i kärnfysik vid Uppsala universitet.

Annons

Särskilt läsvärd är artikeln i dessa dagar när världens länder är samlade till så kallat klimattoppmöte, det vill säga de försöker maximera sitt undvikande i att minska sina växthusgasutsläpp. Helt logiskt sker mötet i Doha, huvudstad i Qatar, det land som släpper ut mest växthusgaser per capita.

Den tyska delegationen borde presentera sig med skammens rodnad på sina kinder, eller snarare svärtnad. Landet gör en stor affär av att ersätta ett växthusgasneutralt energislag mot ett annat (kärnkraft mot förnybara bränslen), men bygger samtidigt skrupellöst nya kolkraftverk och behåller de flesta gamla.

I debattartikeln i DN redovisas att i Tyskland orsakar varje producerad kilowattimme (kWh) elektricitet mer än 20 gånger så höga utsläpp av koldioxid (CO2) än i Sverige – se tabellen till höger. Uppgifterna är från International Energy Agency IEA 2010.

Skillnaden beror på att svensk el huvudsakligen produceras av de i princip helt växthusgasfria energislagen kärnkraft och vattenkraft, medan tysk el huvudsakligen kommer från fossilkraft.

År 2010 bestod den tyska elproduktionen av 60 procent fossilkraft, 25 procent kärnkraft och låt oss anse resterande 15 procent för förnybart. Det är alltså samma år som IEA:s mätning (innan Tyskland 2011 panikbeslutade att stänga all kärnkraft av rädsla för att fjorton meter höga tsunamis skulle dundra in från Östersjön).

Om och om igen påstår den så kallade miljörörelsen att även kärnkraften orsakar växthusgasutsläpp, sett i ett livscykelperspektiv, det vill säga med hänsyn taget till uranbrytning, transporter med mera.

Självklart är det så. Problemet är bara att ”miljörörelsen” enbart jämför kärnkraftens livscykelutsläpp med förnybara bränslens livscykelutsläpp (som vindkraft och solceller, som ju inte behöver bränsletransporter). Men man måste ju också jämföra kärnkraftens livscykelutsläpp med de växthusgasutsläpp som kol-, olje- och gaskraftverk ger upphov till under hela sin livscykel, med massvis av kolgruvor, oljefartyg, gaspipelines, etcetera. Någon sådan jämförelse har jag aldrig sett att miljörörelsen redovisat öppet.

Efter en stunds letande på nätet fann jag en, av den franske klimat- och energiexperten Jean-Marc Jancovici. I ett livscykelperspektiv orsakar varje kWh kolproducerad el 200 gånger så mycket CO2-utsläpp som varje kärnkraftsproducerad el.

Hur hade tabellen till höger sett ut om Tyskland i stället för att avveckla de 25 procent el som kommer från kärnkraft hade valt att avveckla motsvarande mängd kol-el?

De 468 gram CO2 som tysk el smutsar ner atmosfären med är till 60 procent komna från energislag som släpper ut 200 gånger mer CO2 än resterande 60 procent. Förhållandet 40:60 blir i fråga om CO2-utsläpp därmed 40:60x200 = 40:12000. I princip står alltså Tysklands 60 procent fossil-el för alla de 468 CO2/kWh.

Kärnkraftens andel av Tysklands totala elproduktion, 25 procent, motsvarar 25/60 = 40 procent av den tyska fossil-el-produktion. Om kol hade valts som avvecklingsobjekt i stället för kärnkraft hade alltså 40 procent av den tyska fossilproduktionen kunnat avvecklats. Den tyska stapeln hade då kunnat reduceras ned till 468–40% = 280 gram CO2/kWh.

Mot denna typ av uträkningar kan alltid invändas. Antag att jag räknat 50 procent fel. Då hade den tyska stapeln ändå kunnat minska till 374 gram CO2/kWh.

Fast eländet slutar inte här. Det är ju inte fråga om Uganda eller San Marino, utan om Västeuropas folkrikaste nation, världens fjärde största ekonomi. Jämförelsen i tabellen gäller bara en (1) kWh el. Tyskland som helhet producerar 4,2 gånger så mycket el som Sverige (Tyskland 590 TWh, Sverige 140 TWh).

David Nyström

Mer läsning

Annons