Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

USA är välkommet till Gävle

Annons

Svenskarnas bild av USA är sannolikt rätt komplex. Grundtonen är nog hos de flesta trots allt rätt positiv. Man skiljer på kultur och politik, och för alla dem för vilka det första intresserar så mycket mer än det andra, så känner nog många ändå att det – trots förre presidenten Bush, trots Guantanamo och koldioxidutsprutande bilar – är bättre att USA är världens mäktigaste militärmakt än att något annat till buds stående land är det.

USA:s Sverigeambassad vill nu marknadsföra sig även direkt gentemot det svenska folket, inte bara mot det officiella Sverige. Som sista anhalt på en resa runt landet med en ”mobil ambassad” stod Gävle. Detta bara kort innan ambassadören Matthew Barzun återvänder till USA för att medverka i president Obamas omvalskampanj 2012. Man får väl önska honom lycka till.

En av dagens stora nyheter vägrade han dock att kommentera, Svenska Dagbladets uppgifter om att CIA spanat i Sverige utan tillstånd.

Man får förstå ambassadören. Sanningen hade ju knappast kunnat uttryckas i artiga fraser, nämligen att USA gör så här när USA finner det för gott. Det förklarar också regeringens inledande tystnad: man ser mellan fingrarna på denna typ av spionage, för man vet att den i grunden syftar till något gott. Sverige har inte, och kommer aldrig att ha, samma resurser som USA att bekämpa terrorism. Amerikanskt spionage i Sverige är en diplomatisk bagatell.

Att S-ledaren Håkan Juholt med en läpparnas bekännelse efterföljer kritiken från Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson, Bodil Ceballos från Gävle, och vänsterpartiledaren Lars Ohlys djupa och äkta vrede, är trist. Men det följer logiskt hans linje att avveckla Socialdemokraterna som potentiellt statsbärande kraft, till förmån för att transformera den stolta rörelse han leder till något slags radikalt litet uppstickarparti. Innerst inne tycker nog partiets själ – i alla fall ännu en tid – något annat om USA än det partiledaren säger. För man får numera reservera sig för hur lång tid ett uttalande från S-ledaren håller. Även på centrala politiska fält som utrikes- och försvarspolitik.

När amerikansk politik förtjänar kritik råder det sällan brist på högljudda protester. Tyvärr gäller det omvända för motsatsen. Få politiska röster höjs när det som bäst borde behövas, till försvar för, eller tacksamhet till, amerikanska ageranden i världen.

Ända sedan andra världskrigets övergång till det kalla kriget har Sverige och USA stått sida vid sida, i ett intimt men ytterst diskret försvarssamarbete. Det svenska flygvapnet, med sin – då, på 50- och 60-talet – imponerande styrka, var en central kugge i försvaret av Västeuropa. Men om detta fick svenska folket inget veta.

Numera är Sverige i allt väsentligt redan med i Nato. Medlemskapet är i stort sett bara en formalitet.

Varför inte komma ut ur garderoben, regeringen, och öppet stå för Sveriges kamratskap med USA? Ett Natomedlemskap inrymmer möjligheten att revolutionera den politiska debatten om USA i Sverige. Då kritik är befogad, skulle den framföras på en uttryckligt vänskaplig grund. Kanske skulle den, paradoxalt nog, då kunna väga tyngre.

USA bör vara öppet välkommet såväl i Gävle som i Sverige, och inte bara ”under cover”.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons