Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utbildningsplatser inget självändamål

/
  • Regionala högskolor – som den i Gävle – ska konkurrera med kompetens, inte med lediga grundutbildningsplatser som det är lätt att komma in på.

Annons

Sammanlagt 30 högskolor och universitet finns med i den stora rankingen Urank, vars resultat är tydligt. 2011 toppades listan av anrika och forskningstunga universitet som Karolinska Institutet och Uppsala Universitet. I andra änden av skalan återfanns regionala högskolor som Högskolan i Gävle, Gotland och Högskolan Väst.

De regionala högskolorna är förlorarna i dagens system, tillsammans med institutionerna för humaniora och samhällsvetenskap. Kvaliteten sjunker och därmed också studenternas möjligheter på arbetsmarknaden, vilket i sin tur på sikt sänker utbildningarnas status.

Svensk högre utbildning brottas med två strukturproblem: antagningssystemet och incitamenten för anslag. Antagning sker efter samma mall till alla skolor, betyg, efterfrågan och standardiserad behörighet. Chansen att komma in på en utbildning avgörs inte av hur krävande den är utan av hur många andra som söker. Högre utbildning får pengar från staten inte bara baserat på om undervisningen håller hög kvalitet, utan efter hur många elever som går där och hur många av dem som får godkänt.

Svenska högskolor styrs delvis av politiker, som inte sällan frestas att använda ett ökat antal utbildningsplatser som verktyg för att dämpa ungdomsarbetslösheten. Men att ta in många studenter riskerar sänka utbildningarna kvalitetsmässigt. Det är dessutom att göra studenterna en otjänst. Ingen gynnas av att ta lån och lägga flera år på en utbildning som inte håller måttet.

Högskolepolitiken innehåller en alltför hög grad av önsketänkande. Som uppfattningen att lärare aldrig skulle godkänna undermåliga uppsatser, utifrån ett slags yrkesheder, oberoende av vilka incitamentsstrukturer anslagen skapar.

Det är dags att tänka nytt i högskolepolitiken. Kvalitet måste prioriteras framför kvantitet, även om det innebär att färre kan komma in på sin drömutbildning. Anslag ska betalas ut för väl genomförda utbildningar. Och regionala högskolor bör få större utrymme att specialisera sig.

Öppna upp för möjligheten för högskolor att utforma egna antagningsprocesser, som särskilda tester och skrivprover. Gör om modellerna för hur man delar ut anslag, så att det inte ligger i institutionernas intresse att godkänna så många som möjligt. Samt låt regionala högskolor lägga ner de breda grundutbildningar som inte håller måttet och satsa mer på färre platser inom de spetskompetenser just den högskolan har.

Regionala högskolor ska konkurrera med kompetens, inte med lediga grundutbildningsplatser som det är lätt att komma in på. Det är inget självändamål att ha många högskolor. Betydligt viktigare är att alla studenter får en bra utbildning.

Hanna Marie Björklund, GD

Mer läsning

Annons