Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad innebär egyptisk demokrati?

/

De senaste två dagarna har jag och en handfull svenska journalistkollegor bekantat oss så smått med Kairo.

Annons

Så smått säger jag för om jag så skulle tillbringa en månad och inte bara några dagar här skulle jag bara skrapa på ytan på denna jättestad (en grov uppskattning är att Kairo har 22 miljoner invånare). Hit har vi kommit i Vänsterpressföreningen (en förening för liberala ledarskribenter) för att studera utvecklingen i Egypten. Från början var tanken att komma hit under valet, det visade sig dock i det närmaste omöjligt att pricka in. I våras sades det att valet skulle hållas i mitten av september, men det stod snart klart att så inte skulle ske. Det senaste budet är att valet till parlamentet ska hållas någon gång i november, mer troligt december. Presidentvalet dröjer längre än så.

Vår bild av Egypten är ofta en smula schablonartad. Landet förknippas inte minst med historia. Den enorma Cheopspyramiden är det sista av världens sju underverk som står kvar. Thutankhamun, Ramses, Nefertiti och Kleopatra namn som precis alla känner igen. Den romantiska bilden av landet frodas – inte minst i litteratur och på film. Egyptierna själva marknadsför gärna tusen och en natt-bilden och lockar således också många miljoner turister till landet varje år.

Men Egyptens historia innehåller också våld och krig. Oktoberkriget (Yom Kippur-kriget) på 1970-talet finns fortfarande i minnet på de människor som bor här. Men trots detta, de senaste 30 åren har bilden av Egypten nog snarare varit den av en slags light-diktatur under presidenten Hosni Mubarak. Egypten har länge varit en viktig spelare i Mellanösternpolitiken och för många setts som en garant för stabilitet i regionen.

När den arabiska våren knoppades i Tunisien i vintras för att sedan slå ut i full blom i Egypten var det många som togs på sängen. Och omvärldens reaktion var minst sagt vankelmodig men omvärldens ledare var till slut tvungna att inse att stabilitet eller ej: folket ville få bort diktatorn och själva få rätt att skapa en ny framtid.

Där står Egypten just nu. Svenska tidningar liksom media i många andra länder beskriver situationen som om den står och vägar. Som att förvirring ersatt glädjen och euforin som egyptierna kände i vintras.

Men hur förvirrade känner de sig egentligen?

– Vi går till jobbet, allt är som vanligt, säger Sahar, en ung kvinna som jobbar som tolk åt oss här i Kairo.

Hon tror att det förmodligen kommer att bli många bakslag, ett, två steg bakåt men att landet ändå kommer att röra sig i rätt riktning: framåt. Det är en slags försiktig optimism hon delar med många vi talat med.

Den svenska ambassadören i Kairo, Malin Kärre, var inne på samma linje när vi besökte henne på residenset i måndags kväll. Hon påpekar att alla pratar politik i Egypten just nu.

Vad pratar de om?

I Sverige har det i post revolution-debatten mest diskuterats faran med att islamister ska ta över i landet. Därmed tycks vi också tro att det är dessa frågor som är de viktigaste för befolkningen.

Men undersökningar gjorda av ett demokratiinstitut vi besökte i Kairo på tisdagseftermiddagen visar att väljarna vill ha kandidater som går att lita på, med stark integritet och som håller vad de lovar. Frågan om religion var inte den viktigaste. Och frågor om ekonomi, arbetslösheten och om löner är viktigast för väljarna. Precis som väljare överallt i världen vill egyptierna ha jobb, en rimlig lön och möjligheten att skapa en bra framtid för sina barn.

Men självklart innebär inte detta att den egyptiska demokratin kommer att utformas som den i väst. I någon form kommer sharialagstiftning att ingå i den nya konstitutionen. Vad kommer detta att innebära för kvinnorna i Egypten? I slutet av veckan kommer vi att träffa representanter för den egyptiska kvinnorörelsen som förhoppningsvis kan sprida en del ljus över den frågan.

KARIN BERGKVIST

på plats i Kairo

Mer läsning

Annons