Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad öronen inte ser

Annons

Min ledare i tisdags 15/5 med rubriken Sur-demokraterna, som reflekterade över hur Sverigedemokraternas ledarskikt framträder – vilka känslor och signaler de sänder ut via ansiktsuttryck, klädval, med mera – rönte groteskt stor uppmärksamhet på gd.se. Uppenbarligen lyckades jag trampa på en mycket öm sverigedemokratisk tå.

De – när detta skrivs – 143 kommentarerna (minus mina egna åtta) gör ledaren till den i särklass mest kommenterade GD-artikeln någonsin. (Ingen kan alltså säga att vi skulle censurera vissa åsikter.)

Av reaktionerna att döma behöver jag dock reda ut några missförstånd.

Det är i högsta grad relevant att iaktta även hur politiker beter sig, klär sig och liknande. Sådant är inte fråga om någon simpel skönhetstävling eller mobbning, som SD:arna på webben gärna vill få det till. Genom hur de ser ut och uppträder levererar politikerna nämligen ett dolt budskap, avsett att vara osynligt för väljarna men påverka dem omedvetet. Det är en viktig journalistisk uppgift att uppmärksamma gemene man på detta.

Alla partier har PR-folk som stylar partiets ledande företrädare och omsorgsfullt väljer ut viktiga signalord. Ett exempel är Moderaternas demon-strateg Per Schlingmann, som anbefallt de moderata partiarbetarna att (just!) klä sig ”som folk”; att använda ordet ”människor” i stället för ”individer”, etcetera. Detta har fungerat framgångsrikt som stöd för Moderaternas politiska omorientering mot mitten. M uppfattas idag i mindre utsträckning än förr vara ett parti för de rika.

Ett exempel på hur tokigt det kan bli när man inte tänker på vilken bild man sänder ut är Mona Sahlins exklusiva röda väska av märket Louis Vuitton, fångad på en bild inför valet. Trots att Sahlin inte köpt den utan fått den blev den en stor snackis. Varför? Jo, för att den gav intrycket att S-ledaren lever i en annan verklighet än sina väljare.

Som riksdagsparti ska inte SD tro att de har någon gräddfil att slippa den typen av frågor. Visst ser alla politiker lite arga ut när de berättar om det de tycker är fel i samhället. Men de övergår oftast i att ge en vision om hur deras idealsamhälle ska se ut, och avslutar sina tal i dur. Min – subjektiva, förstås – upplevelse är att SD enbart förmedlar den negativa delen av sitt budskap: hur fel, enligt dem, samhället är i dag. Varför vågar de inte öppet och ärligt beskriva sin vision om det framtida Sverige de vill se?

Partiets val av strikta, svarta kostymer och vita skjortor, när det lika gärna går att vara respektfullt klädd med till exempel en brun blazer, chinos och en tröja, är knappast en slump. Hur har de tänkt? Vilket budskap vill de sända ut mellan raderna? Ett mörkt budskap tydliggjort genom svarta kostymer?

Rätt eller fel, men så uppfattar i alla fall mina ögon det.

Webbkommenterandet i denna fråga har ju redan fått orimliga proportioner, men jag svarar ändå om helt nya argument framförs.

DAVID NYSTRÖM
Ledarskribent
david.nystrom@gd.se

Mer läsning

Annons