Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valsedelns baksida

Litauens väljare röstade i helgens rådgivande folkomröstning nej till ett att bygga ett nytt kärnkraftverk för att ersätta en del av den ryska gasimporten som blivit följden av nedläggningen av det stora kärnkraftverket Ignalina, som före 2009 försåg Litauen med 70 procent av landets energi.

Annons

Att Ignalina lades ned var ett bra kärnkraftsnedläggningsbeslut, till skillnad från dem i Tyskland och Japan. Ignalinas reaktorer var av Tjernobylkonstruktion, och även om det inte hänt någon liknande ytterligare olycka vid något av alla sådana verk så håller de inte de höga krav som måste ställas på modern atomkraftsproduktion.

Men. Litauen har tvingats betala ett högt pris i form av ett totalt beroende av rysk gas. Därtill har atmosfären begåvats med ytterligare koldioxid. (Vilket för övrigt är precis den väg Greenpeace vill att världen ska gå; mer gas och koldioxid för att kunna avveckla kärnkraften. Även Miljöpartiet brukar hylla länder som säger nej till kärnkraft trots att alternativet är att låta fossilenergin kvarstå oavvecklad.)

Litauens regering ska nu fatta sitt beslut efter att ha inhämtat folkets råd. De är inte bundna av folkomröstningen och det enda realistiska alternativet är fortsatt ryskt gasberoende med vidhängande koldioxidutsläpp. Förnybara alternativ byggs ut i Litauen, men står i dag för en blygsam energiproduktion och det tar lång tid att väsentligt öka dess andel. Ett nybyggt kärnkraftverk kunde snabbt byta ut en stor del av den ryska fossilgasen.

Folkomröstningar som den i Litauen borde handla om två energialternativ, inte ett ja eller nej till en energiform utan förklaring till att nej:et också har konsekvenser.

För precis som myntet har även valsedeln en baksida.

David Nyström

Mer läsning

Annons