Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänsterns amerikanska favorithögerkandidat

/

När detta skrivs är resultatet i de amerikanska republikanernas primärval i New Hampshire inte känt. Men om gissningarna står sig efter gårdagens val så står Mitt Romney som segrare när detta läses.

Annons

Det som spelar störst roll efter New Hampshire är dels med vilken marginal Romney vunnit, dels hur rösterna fallit på tvåan och kanske även på trean.

Partiet är kluvet inför Romney, som tillhör den krympande skaran moderata republikaner. Just därför anses han ha störst chans att slå sittande president Barack Obama i höstens presidentval, men av samma anledning väcker han inte den entusiasm som egentligen är nödvändig för ändamålet.

I Iowa samlade Romney bara en fjärdedel av rösterna. Att detta ändå räckte för seger är ett tydligt tecken på ljumheten inför Romney och splittringen bland de i hans parti som helst vill ha någon annan.

Rick Santorum, tvåan som framstod som den egentliga vinnaren i Iowa eftersom han förnedrade Romney med att bara få åtta röster färre än denne, fick givetvis en rejäl skjuts, men opinionsmätningarna inför gårdagens primärval pekade ut en annan som den som axlar manteln som partiets ”anyone-but-Romney”.

Romneys motkandidat ska vara starkt konservativ. ”Conservative” skulle på svenska snarare översättas med liberalkonservativ, en strömning som är på utdöende sedan Moderaterna med sin förnyelse till sist faktiskt kan anses stå för en ”moderat” politik, i ordets sanna bemärkelse.

Att vara konservativ i USA innebär att vara för sänkta skatter, mot statlig beslutsmakt (till exempel vapenlagar) och djupt moralkonservativ i frågor som motstånd mot aborter och homosexuellas rättigheter, och allt detta med religiösa förtecken. Endast ett fåtal riktigt högerkristna kristdemokrater kan anses representera denna sorts politik i Sverige.

Den inflytelserika teapartyrörelsen har radikaliserat republikanerna. Ronald Reagan skulle i dag närmast stå till vänster i partiet. Att ännu ingen motkandidat mot Romney vaskats fram gör att alla de som aspirerar på uppdraget tävlar om att springa ännu längre ut i högerperiferin.

Trean i Iowa, som legat tvåa i opinionsmätningarna inför New Hampshire, kan vara en dark horse. Ron Paul, som anses vara Teapartyrörelsens grundare, är den mest extrema kandidaten, åtminstone i bemärkelsen låga skatter och begränsad statsmakt. Nyliberal eller libertarian skulle han kallas i Sverige, en beteckning som även den samlar få själar här numera.

Där de andra kandidaterna bjuder över varandra om att bomba Irans kärnvapenanläggningar och att stödja israelisk bosättning på Västbanken tar Ron Paul den logiska konsekvensen av sin politik.

”Vi har 900 baser i utlandet till för att skydda andra länder. Varför ska USA vara något världssamvete?” argumenterar Ron Paul, som vill att USA ska begära utträde ur FN och Nato och snart sagt alla internationella samfund.

Äntligen! borde den svenska vänstern utropa – äntligen finns chans att få en amerikansk president som vill förverkliga vänsterns utrikespolitik: att USA inte bara ska ut ur Vietnam, Afghanistan och Irak, som stridsropen lät, utan också Östeuropa, Balkan, Libyen, ja hela världen utanför USA.

Är det inte pikant hur den svenska vänstern så ofta hamnar på samma linje som ytterhögern i omvärlden?

Jonas Sjöstedts parti vill gå ur EU, i övriga Europa är det Sverigedemokraternas systerpartier som vill detsamma.

Nu har den svenska vänstern chans att på allvar fundera på om en värld utan USA verkligen skulle te sig så befriande som de hittills drömt om. Om inte Ron Paul gjort uselt i från sig i New Hampshire i natt har Jonas Sjöstedt chans att få sin drömvärld uppfylld. För folken i förtryckta länder skulle det snarare vara en mardröm.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons