Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värmer hyllorna

Bokutgivning hör inte till kommunal kärnverksamhet. Men det är det ju mycket som inte gör, men som trots detta ändå blir av.

Annons

Somt blir förvisso lyckat. Gävle kommun gav till exempel 1998 ut boken Stadens natur, en intressant och väl genomarbetad beskrivning av berggrund, terrängformer, växter, fjärilar och fågelmarker i stadskärnan och dess omgivningar.

Men hur mycket används den boken i kommunens egen verksamhet?

De tjänstemän och politiker som i stadshuset driver tanken på att bygga bostäder på Luftvärnsbacken vid Kaserngatan verkar inte bry sig om diabasen och den för stadskärnan unika floran. I boken Stadens natur står att ”trots att vegetationen är starkt kulturpåverkad finns här inslag av en naturlig klipp- och terrängflora mitt i staden.”

Husen vid Engeltofta backe byggdes på Norrlandets värdefullaste klapperstensfält.

En bra guidebok om arkitekturen i Gävle och Sandviken gavs ut på ett kommersiellt förlag. Det tidigare byggforskningsinstitutet i Gävle lämnade mängder av rapporter i bokform. Statskontoret har gett ut otaliga böcker om att effektivisera statsförvaltningen.

Efterfrågan har dock varit ringa. När byråkrater agerar bokutgivare tycks böckerna bli självändamål eftersom marknadsföringen oftast är miserabel.

En kommun bör inte lägga skattepengar på böcker utan att försäkra sig om att det finns ett publikt intresse.

Hur många köpte och läste boken om Gävles renhållningshistoria?

Sedan 1994 har kommunen gett ut över 30 böcker, som till stor del samlar damm i slottets källare. Ett privat bokförlag som agerat så skulle givetvis snart ha gått i konkurs.

Har politikerna i den ansvariga nämnden inte ställt några frågor och hur många av böckerna har de själva läst?

Mer läsning

Annons