Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värna allemansrätten

/

I gårdagens tidning berättade vi på nyhetsplats i Gefle Dagblad om att flera personer hört av sig till polisen och varit oroade för tältläger som slagits upp kring sjön Tolven i Hofors.

Annons

Polisen hittade ett läger med 35 utländska medborgare och fann dessutom två skrotbilar i området Västerhöjden som några människor uppenbarligen bodde i. Det har uppstått bråk mellan lokalbefolkningen och bärplockare och man misstänker att det finns fler läger runt om i Hoforskogarna.

Mönstret är välkänt.

Den lilla byn Mehedeby i Tierps kommun har blivit rikskänd. Under den första halvan av sommaren fördubblade byn i det närmaste antalet invånare när omkring 500 bärplockare slog sig ned i skogarna runt byn för att tjäna en slant att ta med sig hem. En hel del är kvar men de flesta har åkt tillbaka till Bulgarien eller åkt vidare i jakt på bär. Efter sig har de lämnat förstörda bärmarker och lokalbefolkning som redan oroar sig för nästa säsong.

Som boende i Tierps kommun har bärplockarna (de flesta romer från Bulgarien) varit ständigt närvarande i sommar, inte bara i konkret, mänsklig form utan också i diskussioner vid köksborden och över staketen.

Fördomar har vädrats, rena vandringssägner (jag har hört att nån hörde att nån hört...) cirkulerat och lokalbefolkning och bärplockare har hamnat på kollisionskurs med varandra. Men jag har också hört och läst om civilkurage, medmänsklighet och omsorg om de människor – kanske de fattigaste vi har i hela Europa – som kommer hit och hamnar i misär. Dåligt rustade för en svensk, kall, regnig sommar och med vaga bergrepp om vad bärplockning här betyder. Vittnesmål från en del av de förtvivlade, utblottade plockare visar att de nog i det närmaste förväntade sig plantager och sovbaracker. Inte vindskydd i skogen. Lägg till det usla skördar och hänsynslösa upphandlare, eller skurkar för att använda en mer korrekt term. Någonstans finns någon som tjänar stora pengar på verksamheten, på utnyttjandet och det är inte de som plockar. Att denna någon ständigt befinner sig i skuggorna gör situationen svår. Vem är huvudman? Vem kan ställas till svars för framfarten i skogen?

På måndagskvällen besökte jag Mehedeby vars livfulla fastighetsägarförening hade anordnat en diskussionskväll om allemansrättens framtid. Staffan Danielsson, centerpartistisk riksdagsledamot och suppleant i miljö- och jordbruksutskottet var där liksom Torgny Håstad som till och med förra året var justitieråd och dessutom ordförande i Svenska turistföreningen. Förenklat kan man säga att Staffan Danielsson vill göra förändringar av allemansrätten för att förhindra framtida skövling av skogen. Bland annat vill han utreda om allemansrätten också ska gälla kommersiell bärplockning. Torgny Håstad vill använda sig av befintlig lagstiftning och varnar för att röra allemansrätten eftersom det i förlängningen skulle kunna gå ut över till exempel näringsidkare i glesbygd som lever på att ge människor naturupplevelser.

Det är en klok inställning att vara försiktig med allemansrätten. Det är utan tvekan en av de rättigheter vi har i Sverige att vara mest stolta över, med urgamla anor. Samtidigt är det också så att allemansrättens skyldigheter måste efterlevas. De som kommer hit och utnyttjar vår allemansrätt måste rätta sig efter de regler som finns. Och gör de inte det måste det bli konsekvenser.

Miljöbalken medger att man agerar om komersiell verksamhet förstör naturen. Och det finns ett regelsystem där länsstyrelsen kan begära anmälningsplikt för verksamhet av den storleksordning som skett i Mehedebyskogarna. Skadegörelse – även om den sker i skogen – är förstås ett brott som kan lagföras, men kunskaperna om befintlig lagstiftning tycks vara ringa, för att inte säga obefintlig. Och på vilket allvar tas anmälningarna?

Representanter från Tierps kommun berättade vid mötet att polisen skickat vidare åtskilliga ärenden till åklagare för brott begångna i Tierpsskogarna under sommaren och att samtliga ärenden lagts ner av åklagaren.

Det finns lagar, så använd dem! Annars finns risken att allt fler förespråkar en snabb lösning i form av inskränkt allemansrätt.

Mer läsning

Annons