Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Växte fram sida vid sida

/

Annons

I år fyller Sandvik – och Sandviken – 150 år och det ska firas. På tisdag inleds jubileumsåret med en vinterfest som pågår till nästa söndag. Firandet har engagerat sandviksborna som lämnat in mängder av förslag på hur jubileet ska uppmärksammas. Stoltheten över världskoncernen Sandvik och den stad som vuxit fram parallellt är tydlig i Sandviken. Det är inte så konstigt och man får verkligen hoppas att det förblir på det sättet, trots Olof Faxander och hans sätt att driva dagens Sandvik.

Sandvik har varit världsledande inom sitt område under många år och företaget har med sin förskningsinriktning och med sina många arbetstillfällen haft en stor betydelse, inte bara för Sandviken utan för hela länet. Att fabriken, huvudkontoret och dess ledning under alla år har funnit på plats i staden har också haft stor betydelse för Sandvikens intellektuella och kulturella liv.

Sandviksborna har varit lojala med fabriken (när jag var reporter i Sandviken lärde jag mig snabbt att man gärna får granska Sandvik, men helst inte var alltför elak) och invånarna har fått mycket tillbaka i form av stipendier – så gott som varenda ung sandviksbo som börjar studera får stipendium – byggnader, bidrag till kultur- och föreningsliv. Sandviken utan Sandvik skulle inte bara tappa arbetstillfällen och påverka hela bygdens arbetsliv, utan också göra att en bit av Sandvikens själ dog.

Det är nog svårt för en utomstående att förstå, men Sandvik är Sandviken. Sandviken är Sandvik. 1862 startade Göran Fredrik Göransson Högbo Stål & Jernwerks AB och i samband med det sökte sig människor dit och bostäder byggdes. Så småningom växte dagens Sandviken fram parallellt med världskoncernen.

När den nye vd:n Olof Faxander i höstas helt krasst meddelade att huvudkontoret skulle flyttas från Sandviken var det många som reagerade med bestörtning. För även om beslutet hade liten betydelse rent praktiskt (ett 50-tal personer som jobbar på huvudkontoret berörs) så hade det desto större symbolisk laddning. Ledningen finns inte längre bland skorstenarna och Faxander bröt mot den tidigare så viktiga principen att höga chefer, oavsett varifrån i landet de kom, snällt får finna sig i att bo i Sandviken. Men Faxander gjorde tydligt klart redan från början att hans familj fanns i Stockholm och att det är där han hör hemma.

Olof Faxander har fått utstå besk kritik, inte minst bland sina företrädare. Häromkvällen höll förre Sandvikchefen Per-Olof Eriksson ett föredrag om sin tid på företaget. Han skrädde inte orden om den nuvarande chefen.

”Om man mäter Olof Faxanders IQ och tittar på hans meriter så kanske han kan klara uppdraget, men sedan saknas det en del mänskliga egenskaper och erfarenheter. Framför allt är han inte en kille från Sandvik som förstår hur företaget fungerar”, var en av bredsidorna som PO Eriksson levererade. En och annan sandviksbo log nog skadeglatt åt den beskrivningen.

PO Eriksson tillhör den kategori företagsledare som pratar mindre om värdeskapande, attraktiva marknader, lönsamhet och aktiv styrning (några Faxanderuttryck från höstens presskonferenser) och mer om människorna som jobbar i företaget och om vikten att förstå verksamheten. Det är svårt att förstå sig på fabriken i Sandviken om man bor och arbetar i Stockholm men det är förstås också lättare att skära ner.

Det är nog inte bara jag som känner oro för Sandviken och framtiden. Sandvik står inför stora förändringar. Huvuddelen av de Sandvikanställda i Sandviken jobbar inom Sandvik Materials Technology (SMT), ett affärsområde som måste få bättre lönsamhet inom ett par år.

Annars hotar försäljning och en osäker framtid för verksamheten. Och för Sandviken.

Mer läsning

Annons