Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vill Gävle ha tysta chefer?

/
  • Elevhälsans förra chef Nnenna Williams, tidigare Larsson,  uttalade sig i media om bristen på skolpsykologer. Det får hon nu kritik för. ”Om inte kommunala chefer ska få uttala sig – hur ska då vanliga anställda våga” undrar David Nyström.

Annons

Gävle kommuns förvaltning för skolor och förskolor, Barn & Ungdom, har kastat pengar i sjön på en internutredning som saknar värde.

GD har i flera artiklar rapporterat om problemen vid elevhälsan i Gävle, som har rötter flera år tillbaka i tiden.

Elevhälsan var chefslös i två år, tills Nnenna Williams, tidigare Larsson, rekryterades. Hon sade upp sig i höstas, bara efter ett halvår på jobbet. Orsaken var en konflikt med en person inom förvaltningen.

Barn & Ungdom anlitade då en konsult, Åke Chadell vid företaget Public Partner, för att utreda de händelser på förvaltningen i september som ledde till att Nnenna Williams slutade.

En sådan utredning bör rimligen syfta till att bringa reda i ett händelseförlopp där ord står mot ord. Ett självklart grundkrav för att detta ska vara meningsfullt är då givetvis att höra båda parter.

Men i stället visar sig utredningen till hundra procent utgöra en inlaga från bara den ena parten, den person som Williams upplevde sig motarbetad av.

Nnenna Williams har förvisso inte själv velat bli intervjuad – men har hänvisat till sitt fackliga ombud. Det är en fackanslutens fulla rätt.

Utredaren har emellertid inte kontaktat Williams ombud – trots att han haft två månader av utredande på sig. Detta förbigående lämnas oförklarat – Åke Chadell har avböjt att svara på GD:s frågor.

På ett sådant ofullständigt material kan givetvis inga slutsatser dras. Men det tar sig ändå Chadell för att göra.

Slutsatserna är dessutom både långtgående och häpnadsväckande: Williams har inte förstått sitt uppdrag. Hon begriper inte vad det är att vara arbetsgivarrepresentant. Inte heller har hon vett att respektera sina närmaste överordnade i förvaltningshierarkin.

Allt detta vet utredaren Åke Chadell att hävda, baserat enbart på den ena personens utsagor. Men det mest graverande, för utredaren, är att han riktar kritik för att Nnenna Williams påstås ha ”försökt skapa opinion som ska påverka budgetramarna via medierna”.

Det som åsyftas är att GD bad om en kommentar från chefen för Elevhälsan (vem annars?) apropå att Skolinspektionen reagerat på den bristande tillgången på skolpsykologer i kommunen. Williams sa då att hon är medveten om problematiken, men att hon sedan hon tillträdde tjänsten i april kapat den då 160 barn långa kön till sex barn genom att köpa in externa psykologtjänster.

Skulle ett konstaterande av ett ostridigt faktum, följt av en positiv redogörelse av att läget förbättrats, vara liktydigt med att uppvigla en opinion via medierna på ett otillbörligt sätt?

Vad skulle kommunens chef för Elevhälsan då i stället ha sagt som vore respektabelt gentemot arbetsgivaren? Påstå att Skolinspektionen har fel? Överdriva förvaltningens insatser? Eller vägra att över huvud taget kommentera en kritik från Skolinspektionen?

Det Nnenna Williams sagt är varken osant, olämpligt – eller olagligt.

Det sista måste understrykas.

Offentligt anställda har en stor frihet att yttra sig om den verksamhet man jobbar inom, betydligt större än vad privatanställda har, och vida överstigande de tämligen okontroversiella uttalandena från Nnenna Williams. Detta är en fundamental demokratisk rättighet.

Om inte kommunala chefer ska få uttala sig – hur ska då vanliga anställda våga?

David Nyström

Mer läsning

Annons