Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vissa hatar, men inte alla!

/

Män som näthatar kvinnor... Är det någon som är förvånad? Det finns ju gott om män därute som hatar kvinnor och den moderna tekniken ger dem möjlighet att hata mer aktivt än tidigare.

Annons

Från kammaren direkt till föremålet för hatet är det blott ett enkelt knapptryck utan risk för direkt konfrontation. Feghet och hat komprimerat till några hatiska rader i ett sms, mejl eller i ett kommentatorsfält på någon av alla de hatsajter där misogynin frodas hand i hand med främlingsfientligheten.

Efter Uppdrag gransknings angelägna reportage om näthatet som drabbar svenska kvinnor som gör sina röster hörda på olika sätt, har vittnesmålen om hatet fortsatt. Det är viktigt, inte bara för att lyfta en från rättsväsendet eftersatt fråga, utan för att det i förlängningen handlar om demokrati.

Det finns knappt en journalist som inte får aggressiva mejl skickade till sig eller vars artiklar får mängder av kommentarer i webbarnas kommentatorsfält. Det gäller såväl manliga som kvinnliga journalister. Och nu pratar jag inte om att få mothugg – det ska vi ha och är bara roligt – utan jag pratar om härskartekniker. Med mejlbombning och hundratals kommentarer så fort det handlar om några av de provocerande ämnena – invandring och feminism till exempel – ska vi journalister i PK-media (politiskt korrekt-media) skrämmas till att hålla käften. Och kvinnor som syns och hörs, ska sättas på plats.

Det är sällan några hot, men i själva mejl- eller kommentatorsattacken ligger ju en slags hotfullhet och så pass obehagligt blir det stundtals att höra jobbmobilen surra till oupphörligt när man försöker varva ner efter jobbet med familjen, att tanken ibland infinner sig: är det värt det?

Just det är internetmobbens syfte och just däri ligger hotet mot demokratin. Rädsla med självcensur som följd. Det är därför det är så viktigt att de som utsätts berättar och vägrar vika sig. Som de starka berättelser som kvinnorna i Uppdrag gransknings reportage delade med sig av till exempel.

Mycket av hatet frodas på de sajter som mer än gärna skickar ut sina stödtrupper till tidningarnas webbsidor för att kommentera allt som kan tänkas ha med invandring att göra. Eventuella andra ingångsvinklar drunknar i mängden.

Det kan med detta som bakgrund anses vara en paradox att tidningar som Gefle Dagblad ändå har ett öppet kommentatorsfält. Samtidigt som vissa grupper gnäller om PK-medias censur, finns det de som vill stänga kommentatorsfälten helt. Argumentet är att inte ge hatet fritt spelrum. Då glömmer man dock den mest grundläggande principen av alla – nämligen att alla har rätt till sin åsikt. Och att försöka gömma undan åsikter är inget alternativ, då frodas de på internets bakgårdar istället. Att dra fram dem i ljuset är alltid nödvändigt.

Sedan finns det en annan och viktig aspekt, nämligen att det långt ifrån bara är hot och hat som strömmar mot oss.

Många som kommenterar mina och kollegans ledare är kloka och initierade och de är debattsugna, inte minst vad gäller lokala ämnen och den demokratifrämjande debatten är det viktigt att främja. Det visar till exempel den senaste tidens ivriga debatt på gd.se/ledare om rekordförskingringen i Gävle kommun. Gå gärna in och läs och kommentera!

KARIN BERGKVIST

Politisk redaktör

karin.bergkvist@gd.se

Mer läsning

Annons