Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst angår Syrien oss

/
  • Sedan upproret mot al-Assads brutala regim i Syrien startade för nästan ett år sedan har enligt FN omkring 5400 människor dödats.

Annons

Det kan ibland vara svårt att sitta här i absolut trygghet i norra Europa och hänga med i ständiga rapporteringar om ”oroligheter” i arabvärlden. Det känns som det händer långt borta, som att det är hemskt men gudskelov inget som direkt angår oss. Men det gör det förstås. Inte bara på det mer principiella planet att kampen för mänskliga rättigheter är universell utan också på ett mer jordnära sätt. Många tusen människor i Sverige är av syrisk härkomst. Svenska medborgares släktingar, vänner och tidigare grannar befinner sig på randen till ett blodigt inbördeskrig. Här i Gävle sitter bland andra Derwish Darwich och Abdulkader Mustafa och oroar sig för släkt och vänner i Syrien (något GD berättar om på nyhetsplats idag).

Sedan upproret mot al-Assads brutala regim startade för nästan ett år sedan har enligt FN omkring 5400 människor dödats och Al-Assads armé har inte heller dragit sig för att medvetet attackera barn, flera hundra har dödats.

Empatin med Syrien och syrierna är stor, men empatin är än så länge koncentrerad till ord. FN står maktlöst och under tiden som frågan om en resolution för samtliga medlemsländer i säkerhetsrådet att ställa sig bakom nöts i långbänk, fortsätter slakten av den syriska befolkningen.

Alla politiska och diplomatiska turer fram och tillbaka till FN:s högkvarter är svåra att överblicka. Framför allt är det svårt att förstå att det kan vara så svårt för FN:s säkerhetsråd att enas om det som borde vara självklart: att fördöma al-Assads brutala regim, att pressa landet till att stoppa dödandet av den egna befolkningen.

I helgen hölls återigen ett möte i FN:s säkerhetsråd men Kina och Ryssland la in sina veton och stoppade därmed en gemensam resolution. De vakar alltför mycket över sina egna intressen och Syriens diktator Bashar el-Assad har därmed fått grönt ljus av två av världens mäktigaste länder för att fortsätta attackerna mot den egna befolkningen.

FN har återigen visat sig vara en återvändsgränd. Alla länder som står för motsatsen till det Kina och Ryssland står för det vill säga egenintresse och ointresse för brott mot mänskligheten måste gemensamt fortsätta kampen för Syriens folk.

Mer läsning

Annons