Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vobbar

Vinterkräksjuka, influensa eller bara vanliga förkylningar som aldrig vill ta slut. Så har de senaste månaderna sett ut för många småbarnsföräldrar.

Annons

Precis som januari och februari brukar göra, bör väl tilläggas.

Att vara hemma med ett sjukt barn är en del av att vara förälder. Men för många är det svårare än vad det borde vara.

Häromdagen kom siffror från fackförbundet Unionen som visar att tre av fyra tjänstemän vobbar, det vill säga jobbar när de är hemma för att ta hand om sjuka barn. Visst är det positivt med den typen av flexibilitet som gör att många kan utföra sitt arbete hemifrån. Men två av fem i Unionens undersökning säger samtidigt att de skulle vilja slippa arbeta när de vabbar och att kraven från arbetet gör att de inte kan ge sitt barn tillräcklig uppmärksamhet. 

Bakom detta finns slimmade organisationer, där det sällan finns någon att lämna över arbetsuppgifter till, och ett tempo där många upplever att de skulle vara till besvär om de inte arbetade. Det understryker arbetsgivarnas ansvar för den stress många upplever när de är hemma med sjukt barn. För det uppdrivna tempot i dagens arbetsliv handlar i ganska stor utsträckning om hur verksamheten planeras och om den kultur arbetsgivarna skapar.

Men det handlar också om hur vi själva ser på arbetet. En tredjedel av de tillfrågade i Unionens undersökning säger att de har dåligt samvete gentemot sina arbetsgivare när de vabbar. Vi lever i en tid då vi definierar oss utifrån arbetet och åtskilliga av oss helt frivilligt är beredda att i det närmaste jobba ihjäl oss.

Hur sunt är det egentligen? Det är något att fundera över nästa gång vi torkar en snorig näsa samtidigt som vi sitter i telefonmöte.

Svend Dahl

Mer läsning

Annons