Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oron borta - nu vågar de hoppas

/
  • Nu vågar Mattias och Theresa tro på att de faktiskt ska bli fyra i familjen. Det blir Theresas första barn efter tio år med 15 missfall och Mattias andra barn efter Marcus, som nu blir storebror.

Theresas och Mattias oroliga väntan har kommit till vecka 33. För några veckor sedan trodde de inte att de skulle komma förbi vecka 32. Nu tror läkarna att propparna i lungan är upplösta och att Theresa ska kunna gå tiden ut. Oron är borta. Nu brottas hon i stället med foglossning, orkeslöshet och en bröllopstårta som ingen konditor vill ta sig an. Den 10 januari stundar bröllopet.

Annons

Det är en stor liten kille med mycket hår som käkar, växer och mår bra i magen. Vid senaste tillväxtkontrollen vägde han 2 500 gram.

– Allt ser bra ut. Själv mår jag inte alls bra kroppsligt. Främst är det bristen på ork och flåset så fort jag ska göra minsta lilla. Sen är det foglossning, halsbränna och dåligt järnvärde. Men jag är inte alls orolig för att det inte ska gå bra längre. Jag känner honom sparka hela tiden. Och skulle det bli en propp nära bebisen så hinner de ta ut honom, säger Theresa.

De har ingen jul hemma i huset i Skutskär. De vägrar julstress och lägger kraften på det som är viktigare just nu; bebis och bröllop.

– Om vi pyntar och så kommer bebisen då kommer det att kännas jobbigt att städa bort allt. Vi köper nästan inga julklappar heller utan spar pengarna till bröllopet i stället. Och julen firar vi borta, säger Theresa.

Men ändå känns det allt annat än omysigt i huset. Elden i öppna spisen sprakar, det är ombonat och det märks att de som bor där – Theresa, Mattias och hans lille kille Marcus – gillar varandra. På övervåningen väntar spjälsäng och skötbord på familjens fjärde medlem.

– Vi har det mesta klart för bebisen nu, säger Theresa.

Mattias är inte heller lika orolig längre.

– Oron börjar försvinna nu. Det var hemskt när Theresa låg på sjukhus. Nu när jag kommer hem från jobbet så får jag veta att bebisen har sparkat hela dagen. Det är skillnad mot att komma hem och möta en Theresa som är tårögd och orolig, säger han.

Skulle det hända något akut är de beredda vid det här laget. Bilen är alltid tankad och på akuten är de kända, de har tappat räkningen på alla turer in dit.

Det mesta inför bröllopet – nästan lika efterlängtat som bebisen – är också klart. Det är bara bröllopstårtan som ingen konditor vill ta sig an som inte är avbockad på listan. Theresa har ett speciellt önskemål om hur den ska se ut vilket antingen avfärdas som för krångligt eller som blir hutlöst dyrt.

– Jag vill ha en tårta i våningar. Överst ska det vara en tårta och på lagren under ska det vara små minitårtor, som bakelser, så att alla kan få en varsin i stället för att behöva skära. Jag har kollat alla bagerier jag vet, hos några har det blivit tvärt nej eftersom de tycker det är för krångligt. Hos den sista jag kollade med sa de att då skulle varje liten minitårta kosta 100 kronor styck, utöver det vanliga priset. Det blir så klart för dyrt.

Men det står och faller så klart inte med tårtan, tillägger hon. Gifta blir de ändå. Och föräldrar. Troligtvis i den ordningen.

Mer läsning

Annons