Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oron ersattes av stolthet och framtidstro

Under mina snart fem år som pappa har jag aldrig känt mig så otillräcklig i min fadersroll. Aldrig har jag känt en sådan rädsla för min dotters framtid som i måndags.

Hur ska jag förklara för min fyraåring att beväpnad polis försöker få henne och mig att lämna statyn i parken där vi leker, för att någon finner denna lilla tjej med lite lockigare hår, lite mörkare hy, lite brunare ögon än Medelsvensson, viftande med en liten flagga med ett regnbågsfärgat hjärta som provocerande?

Vad ska jag svara när hon frågar varför polisen föser undan människor med samma regnbågsfärgade banderoller och plakat om alla människors lika värde, i stället för att fånga bovar?

Vad ska jag svara när hon frågar varför mannen är så arg? När en vuxen människa skriker till ett barn att gå till lekparken följt av ord jag ej kommer upprepa.

Gjorde jag fel som inte tog hennes råd att bjuda denne herre på glass? Allt detta för att ett rasistiskt parti ska få sprida rädsla och hat utan att störas. Detta skrämmer mig och gör mig otrolig ledsen.

Men jag finner hopp i att min fyraåring tar sig rätten framför denne beväpnade polis att leka och sprida kärlek, var hon vill, när hon vill, för hon kan inte se något fel i det. Det ger mig hopp att se människor från olika kulturer i olika åldrar komma tillsammans och manifestera för alla människors lika värde.

Det var med en stor sorg och en stark oro i kroppen jag bar med mig när jag och min dotter senare gick för att äta glass. När vi sitter där och jag antar att min dotter ser på mig att något tynger mig utbrister: Pappa! Vilket äventyr vi har haft i dag!

Då rinner allt av mig och jag inser att hon precis genomfört sin första aktivistaktion och att det var polisen och rasisterna som fick ge vika för denna lilla tjej som vill sprida kärlek. Oron och rädslan ersätts av stolthet och framtidstro.

Kanske är så enkelt att man har två val: Antingen är man rädd och då har man ingen tillit eller framtidstro eller så är man i kärlek och då är allt möjligt.

Fredrik Hellstrand

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare