Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Palats med historia

Allra högst upp under taket i det pampiga Dalapalaset finns en vindsvåning med inredda lägenheter.
Med lågt, sluttande tak och väl synliga bjälkar är atmosfären mera mysig och intim än storslagen. En smal trappa ner till det som en gång var en pigkammare har gett sovrummet det passande och mer moderna namnet "kajutan".

Efter en tid i hyreslägenhet ville Daniel Svedberg och Jenny Swed ha något "eget". De hade redan spanat in Dalapalatset och pratat om att de gärna skulle vilja bo i ett så fint hus. De gick på två andra visningar innan de föll för vindslägenheten.
-Vi tyckte om atmosfären här inne men den hade fler fördelar för oss, berättar Daniel. För det första var avgiften relativt låg jämfört med de andra lägenheterna. Dessutom hade den en stor balkong i solläge.

Utsikten känns storstadsmässig med en kringbyggd innergård, skymten av en bil- och en cykelväg och vackra takåsar mittemot. Balkongen är på flera kvadrat och rymmer gott och väl två sköna solstolar.
- Vi har sol ända till klockan fem på sommaren, säger Jenny och låter nöjd.
Men den här årstiden är det mest kallt och mörkt där ute. Då kommer den mysiga känslan inomhus ännu mer till sin rätt. Jenny och Daniel har tänt levande ljus lite här och där. Det ger liv åt skuggorna från takbjälkar och tegelstenar.

I vardagsrummet finns en hel vägg av tegel. Den ger skönhet, struktur och bryter av mot allt det vita. Det är den ursprungliga vindsväggen som Daniel har knackat fram igen. Han gissar att det har varit någon form av förrådsutrymmen på vinden från början.
-Jag gick omkring med hammaren en dag och fick för mig att känna på putsen. Den lät ihålig och när det gick hål kom det fram riktigt "fintegel", fortsätter han och ler.
Det var bara att fortsätta med hammaren, en stålborste kom också väl till pass och slutligen panellack för att få en skyddande yta.
En tanke med att byta från hyresrätt till bostadsrätt var just att kunna göra om mer som man själv vill ha det. Daniel och Jenny har målat om alla väggar. Det mesta går i vitt, förutom sovkajutan som har fått en dimmig plommongrå ton. Där sover de riktigt skönt, trappan ner bildar en väggfast sufflett och med rejäla väggar är det alltid tyst i huset. I både kök och sovrum har Daniel lagt nya golv av furulaminat. Men luckorna i köket har fått sitta kvar. De var dekormålade i olivgrönt med roströda lister och har en alldeles egen karaktär. Ihop med den nya spisen och kylen i modernaste rostfritt finns en befriande personlig mix i det lilla köket.

Hela lägenheten är ganska liten, ungefär 55 kvadrat och dessutom i två plan. En hörna i hallen har de fiffigt utnyttjat till kontorsplats. I TV-rummet har Daniel byggt en hylla för TV:n in i den sneda väggen.
-Det är möjligen den enda nackdelen här, kommer Daniel på, att man måste optimera ytorna hela tiden. Jenny, som gillar köksmaskiner till exempel, får inte plats med några fler.
Nu skrattar Jenny, men erkänner att det ligger något i det också. Visst tycker hon om att baka och laga mat. Med extra småhyllor i prånget har de i alla fall skapat plats för både matberedare, fritös, hushållsassistent, miniespressobryggare och mjölkskummare.
Hur litet det än känns, finns det plats för många människor. När Jenny hade inflyttningsfest för sina klasskamrater var det 30 personer i lägenheten. Fyra nattgäster samtidigt har de också haft, finns det hjärterum så...

Jenny läser till mäklare på Högskolan i Gävle och blir färdig till våren. Hon har valt att komplettera kursen med en ekonomutbildning för att bredda sig och öka möjligheterna. Daniel jobbar redan, som civilingenjör på Sandvik i Sandviken, men han tänker fortsätta bo i Gävle. Båda kommer från Söderhamn och tycker att Gävle är en trevlig stad med ett stort utbud för rekreation. Båda tränar på Korpen och tycker om att gå på bio. Dalapalatsets närhet till Centralstationen med både tåg och bussar ser de också som en fördel. Järnvägen hade en avgörande betydelse för att Dalapalatset en gång byggdes.

På bostadsrättsföreningens hemsida dalapalatset.se finns information om byggnadens spännande historia. Den är sammanställd av föreningens dåvarande ordförande Mats Sundin.
Där kan man läsa att Gefle-Dala Järnväg anlades 1855-59 och att Gävle blev Dalarnas exporthamn. Per Muhrén som avgick ur styrelsen för GDJ 1874, lämnade då ett bidrag som blev grundplåten till den "enke- och pupillkassa" som inrättades 1876. Enke- och pupillkassan var en institution i vilken familjeförsörjare kunde teckna en försäkring för att hans änka och minderåriga barn efter hans död skulle få pension. Pupill är ett gammalt ord för föräldralöst barn. Gefle-Dala enke- och pupillkassa beslutade 1896 att uppföra den byggnad som senare kom att kallas för Dalapalatset.

Emblemet GDJE&PK kan man fortfarande se på ytterdörrarna. Arkitekt var Nils Nordén, och han ritade även Westergrenska huset på Nygatan 40 (mot järnvägen, med torn). Arkitekturen vid denna tid var influerad av amerikansk byggnadsstil, med affärer i gatuplan, kontor en trappa upp och bostäder i resten.

Byggnadsmodet var kraftfullhet med tegel och sten. Ferdinand Boberg var först i Gävle med den stilen när han ritade brandstationen och Centralpalatset. Men Dalapalatset kom strax efter och byggdes 1896-97. En byggnadsarbetare har berättat att huset är byggt på tusen pålar (den så kallade rustbädden) och på granris - "ett gediget bygge som kommer att stå i tusen år".
Tegelstenarna ligger tätt, utan glipor eller sprickor. Dalapalatset är byggt på murverk, förutom sockeln som är av grå granit och röd Gävlesandsten. Fasaden livades upp på alla möjliga sätt. Runt om hela löper en mönsterfris och byggnadens hörn svänger mjukt och kröns av varsin konisk huv. Hantverkare smyckade palatset med träsniderier i entréerna och stuckaturer i våningarna. Snickerierna utfördes av Wahlmans Snickeri på Brynäs.
När Dalapalatset stod klart fanns det vattenledningar, men ingen centralvärme och inga toaletter, möjligen torrtoaletter. Hissarna i byggnaden ritades först 1939.
Dalapalatsets praktvåningar var tänkta för "finare" järnvägsanställda som stinsar och högre tjänstemän. Några hade en golvyta på 260 kvadrat. Den stora takhöjden gjorde att två pigkammare kunde byggas ovanpå varandra. Man hade pigor som kom när man trampade på ringklockan i golvet under matsalsbordet. Mitt i våningarna löpte tambur och serveringsrum så att herrskap och tjänstefolk skulle slippa blanda sig med varandra i onödan.

I mitten av 1980-talet renoverade man huset och stora lägenheter delades upp i mindre. Då inreddes även vindsvåningen till lägenheter. De kunde inte få samma takhöjd som praktvåningarna under, men däremot en alldeles egen charm med snedtak och bjälkar.
Och en härlig utsikt över både himmel och tak.

Helen Granditsky