Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Påsk! Utställning!

Efter flera starka utställningar på raken sällar sig Galleri K till påskparaden med en samlingsutställning. Jag, ovän av särskrivningar, stör mig på vernissagekortet där ett mellanslag skiljer påsk från utställning. Men det kan ju lika gärna läsas som en uppmaning: Påsk! Utställning!

Annons

Påskhelgen är numera den stora konsthelgen, då snart sagt varje stuga öppnas för besökare som vill titta på och förhoppningsvis köpa tavlor, keramik och sånt. I en fullt sekulariserad framtid kanske helgen till och med byter namn från Påsk till Kånst, med å:et som blink till det förflutna. Skulle inte förvåna mig. Tänk att fira Kånstafton, därpå Kånstdagen och avsluta med Annandag Kånst.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i dessa så populära arrangemang, det tenderar att bli mer av kvantitet än kvalitet och ett stormarknadsjippo i tidens anda. Övermättnaden känns redan innan det börjat. Vad är egentligen vitsen med konst, undrar jag varje år, innan jag reser långt ut på landet för att äta ägg. Men ingen skugga över dem som ställer ut på Galleri K. Det är en fin utställning om man gillar konst i den traditionellt föreställande stil som är vanlig här i trakten. Ett större mått av djärvhet överlag, en vilja och förmåga att ifrågasätta dessa stilideal skulle dock inte skada, tycker jag.

Redan i skyltfönstret möter Katarina Erikssons serigrafier i form av rullande taxar på rad, finurligt sammanlänkade till girlang. När Erikssons konst är som bäst är den associativ och idérik, på gränsen till mönster och design. Inne i lokalen finns samma tax både som tavla på väggen och kuddfodral. Innanför fönstret hänger ännu en girlang, tvätthängande tanter på rad, utskurna så de påminner om barndomens bokmärken, fast de är så egna. De grafiska bladen med leksakstema passar bra till, medan oljemålningarna spretar i en helt annan, inte alls lika slagfärdig stil.

Mitt emot i yttre rummet hänger Elin Folkessons oljor av en kvinnovärld av dans, frihetslängtan och den jag gillar bäst, Du kan gå din egen väg, med rak blick och säkerhet i kompositionen. Detta illustrativt omsorgsfulla och färgglatt dekorativa måleri skulle vinna på mindre kontroll i utförandet, en gestaltning av frihet och längtan omfattande också formen.

I inre rummet hänger Birgitta Rådbergs akvarellporträtt, oglasade och målade så de liknar utrivna delar av större verk. Färgerna är lite blacka, här hade jag önskat mera tryck och en mindre fotorelaterad formstudie som grund. Stilen andas lite renässans, lite mode, lite pop, bäst gillar jag Vad vill du, med mörka skuggor och naglande öga.

Mitt emot hänger också en lång rad porträtt, men inte av människor. Nicklas Westin har målat skrotbilarna på landet där han bor, men gett landskapet främmandegörande skarp grönfärg, den där som finns i alla färglådor men inte i naturen. Målningarna är små och behändiga, men jag vill uppmuntra Westin att prova större format i framtiden.

De två akvarellcollagen är fina, med bilarna tecknade i blyerts på papper i kallare färg än akvarellpapperets, utklippta och inklistrade, här möts det spontana i akvarellen och blyertsteckningens detaljrikedom.

Annons