Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Patienterna först

Annons

Läkare, ett frifrälse som gör som de vill? Frågan är befogad sedan Aina Wigren, tidigare bland annat ansvarig för vårdgarantin inom landstinget Gävleborg, gått till rasande attack mot läkarna i en artikel i tidningen Ljusnan. Hon hävdar bland annat att svårt sjuka patienter inte kan få operationstider därför att läkarna tycker det är viktigt att kunna åka på kurser med kort varsel.

Den tändande gnistan för Aina Wigren, i grunden psykiatrisjuksköterska med tunga uppdrag i landstingen i Göteborg och Gävle, blev den bröstcancersjuka kvinnan som inte kunde få operationstid eftersom de fem närmaste veckorna var fullbokade. Fem veckor är nämligen den längsta tid som läkarna tillåter att de schemaläggs.

Fem veckor. Längre vägrar man att planera för då kan man missa en viktig kurs eller konferens.

Aina Wigren slår fast att det inte finns några andra yrkesgrupper som kan begära sådana villkor. Andra yrkesgrupper inom vården är, liksom de flesta yrken i samhället, schemalagda på ett år.

Landstingsrådet Ann-Margret Knapp, S, delar enligt uppgift Aina Wigrens syn. Hon medger också att hon ytterst är ansvarig för att landstinget inte ställt de krav man borde ställa på läkarna, och att man sedan 1988 haft möjlighet att schemalägga läkarna men ”alla landsting har varit mycket försiktiga med att utnyttja det”.

Nog framstår läkarkåren, åtminstone inom den slutna vården, som ett frifrälse. Och det med arbetsgivarens goda minne. Det är naturligtvis skandalöst att inte arbetsgivaren för länge sedan tagit tjuren vid hornen och det gör att uttalanden från landstinget om att det ”nu ska bli en ändring” inte är särskilt trovärdiga.

Men, lovar landstinget, till hösten ska planeringen börja utgå mer från vårdbehoven. Mer än från läkarnas behov att bevista kurser och konferenser då...

Såväl personaldirektör Margareta Petrusson som chefen för division operation, Kjell Norman, håller med om att det finns en kultur inom läkarkåren att inte binda sig för att arbeta i längre perioder. Men Kjell Norman slår också fast att personalen ska finnas där när den behövs. Och Petrusson menar att landstinget måste arbeta med att förändra kulturen.

Roten till det onda är naturligtvis att det tidvis varit svårt att rekrytera läkare, vilket gjort att landstinget tvingats acceptera vissa villkor. Man kan ju också uttrycka det så att läkarna har passat på att utnyttja ett landsting i trångmål och skaffat sig förmåner som inga andra grupper inom vården kunnat få.

Å andra sidan får man inte blunda för värdet av kurser och konferenser. Läkekonsten är en vetenskap stadd i ständig utveckling. Det är alltså oerhört viktigt att läkare kan delta i kurser och konferenser som behandlar deras specialiteter. Men, och det är också viktigt, det får inte ske på bekostnad av att patienter får vänta onödigt länge på viktiga operationer. Patienten måste ändå alltid komma i första hand.

Man kan undra vart Hippokrates ed tog vägen?