Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Phoenix

Annons

Fransoserna i Phoenix har under de senaste åren egentligen inte riktigt lyckats släppa ett fullkomligt eget album, det har alltid funnits en och annan briljant singel men det mesta har varit slätstruken och lättlyssnad radiopop. Wolfgang Amadeus Phoenix är tredje albumet i ordningen och här visar Phoenix att de kan mer än att bara smycka ut snygga popbagateller. Det finns en stor variation stilmässigt, ”Liztomania” är en hoppig poplåt som Phoenix alltid gör bra men sen har vi också den nästan åtta minuter långa ”Love Like A Sunset” som låter som en blandning mellan landsmännen Air och Daft Punk. Produktion och mixning är som vanligt briljant, Phoenix har valt att hämta mycket inspiration från det sena sjuttiotalet och det tidiga åttiotalet och lyckas med det som Coldplay inte riktigt nådde fram till tillsammans med Brian Eno. När dessa engelska kollegor försökte härma U2 och Echo & The Bunnymen men utan att egentligen ha intressant material trollar Phoenix fram magiska låtar som påminner om allt från Chris Bell och 10cc till tidig postpunk. Det finns dock ett minus, det är pop och allt för många melodier är lite väl identiska. Annars är det här en helt underbar popskiva.

LUDVIG BLIX