Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pionjären Starbäck

Annons

iljöpionjären framför alla andra i svensk politik hette Karl Starbäck (1863-1931), docent i botanik och lektor i naturalhistoria och kemi vid läroverket i Gävle. Han var initiativtagaren till de svenska nationalparkerna som år firar hundra år. Det gör också Svenska naturskyddsföreningen, där Starbäck var ledamot från starten och senare vice ordförande till 1927.

Nio nationalparker, däribland Gotska Sandön och Sarek, inrättades den 24 maj 1909, de första i Europa. Upphovet var en riksdagsmotion från Starbäck fem år tidigare där han begärde en utredning om skydd för värdefulla områden. För även om Sverige hade mer orörd natur än många andra länder i Europa kan vi ”i själva verket endast i de avlägsnaste trakter tala om en natur som i vidsträcktare mån undgått människans inverkan”. Motionen ledde till en utredning, där Starbäck ingick som expert. Han kunde ju ämnet, hans doktorsavhandling 1894 hade gällt svampar.

2002 inrättades den 28-de nationalparken, Fulufjället. 1998 kom invigdes Färnebofjärdens nationalpark,som delvis ligger i Starbäcks Gävleborg.

Starbäck, född i Norrköping, kom tidigt med i den av Karl Staaff bildade radikala studentföreningen Verdandi i Uppsala. Starbäck blev 1897 läroverksadjunkt i Hudiksvall och 1902 lektor i Gävle. Hade tjänsten till 1927 men var länge tjänstledig. Han valdes in som liberal i andra kammaren 1902, för Hudiksvall, och sedan för Gävle 1905, då han och Gefle Dagblads huvudredaktör Karl Magnus Lind slog ut den allt reaktionärare P P Waldenström, också han lektor vid läroverket.

Intressant nog lämnade en lokal partivän till Starbäck, lantbrukaren Anders Olsson i Hille, ännu tidigare en riksdagsmotion om ”de faror för det allmänna hälsotillståndet, som kunna föranledas av vissa slag av fabriksdrift”. Olssons präktiga hus finns kvar i Mårdäng.

Starbäck var långt före sin tid och få mindes hans budskap. Jag erinrar mig hur folkpartisten Hugo Oswald under 50-talet, alltså ett halvsekel senare, ensam i riksdagen varnade för utsläpp i luft och vatten. Övriga ledamöter verkade mena att denne professor i växtodlingslära, talade om sådant de inte begrep. Svensk ekonomi växte, och vem vill då höra att industri, jordbruk och skogsbruk spred ut gifter? Och den generation kommunalpolitiker som var hyperstolt över att ha ersatt torrdassen med avlopp i åar och sjöar ville inte höra att detta kunde ge problem.