Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Piotr trollband eleverna

Först instängd i gettot i Warszawa, sedan på ständig flykt undan tyskarna.
Det var knäpptyst i aulan när Piotr Zettinger, 70 år, berättade om sin barndom på Borgarskolans temadag om främlingsfientlighet.
– Jag var dömd till döden, jag skulle utplånas. Brottet: jag var född i en judisk familj, sa han.

Annons

Piotr Zettinger föddes i Polen 1938, strax innan andra världskriget bröt ut. När han var två år gammal tvingades han att tillsammans med sina föräldrar flytta in i det judiska gettot i Warszawa.

Fast han bara var fyra år när han flydde därifrån har han tydliga minnen från gettot.

Han minns liken som låg på gatorna. Han minns barnen som satt på gatorna och tiggde.

– En dag gick vi längs en gata. Det var jättekallt, och jag såg några små barn som sträckte fram händerna mot oss. Varför går de inte hem? frågade jag min mor.

– Jag minns inte vad hon svarade, men det fanns ju inget bra svar. Förmodligen hade barnen inget hem, berättar han.

Trots hopplösheten i gettot, där folk dog av undernäring och sjukdomar, försökte de vuxna tro på framtiden.

Sommaren 1942 nådde nyheter om Tyskarnas motgångar i kriget in i gettot. Det kommer snart nya tider, sa de vuxna hoppfullt.

Men de nya tiderna blev i stället värre. Tyskarna började göra aktioner i gettot. De samlade ihop flera tusen gettoinvånare, förde dem till järnvägsstationen och transporterade dem till Treblinka.

Invånarna försökte gömma sig i kallare och ruiner, även Piotr Zettingers familj. Snart avslöjades de och fördes till uppsamlingsplatsen vid järnvägsstationen, men på något sätt som Pjotr Zettinger än i dag inte kan förklara lyckades de komma undan.

Strax efteråt fick Piotr Zettinger, fyra år gammal, chansen att tillsammans med en jämnårig kusin fly ut ur gettot genom kloaksystemet.

Mot alla odds, och med hjälp av människor som riskerade sina egna liv för hans skull, överlevde han kriget.

Varför just jag, när sex miljoner andra judar dödades, varav en miljon barn? Det är en fråga som många överlevande ställt sig.

– Jag tror faktiskt att det var en slump, en rad mirakel, som gjorde att jag klarade mig. För det krävdes ett mirakel varje dag för att man skulle överleva, säger Piotr Zettinger.

Men det fanns också en annan förklaring, menar han. Några hade bättre förutsättningar än andra.

– Mina föräldrar kunde skydda mig mot hunger, de hade en del tillgångar så att de kunde skaffa mat i gettot.

– De hade kontakter utanför gettot bland polackerna, och jag talade polska – så man hörde inte att jag var ett judiskt barn. Och jag hade rätt utseende, säger Piotr Zettinger.

– De barn som såg judiska ut hade ingen chans, säger han.

Det är de egna barnbarnen som fått Piotr Zettinger att berätta om sin barndom.

– Jag kan sitta på bussen och undra hur många av medpassagerarna som skulle kunna göra mina barnbarn lika illa som man gjorde mig under kriget. Och svaret är: Ganska många. För det var inte Hitler som utförde morden i koncentrationslägren. Det var vanliga tyskar, som firade jul och köpte presenter till sina barn, men som svalt det nazistiska giftet.

– Vi måste fundera över vad det var som gjorde vanliga människor till barnamördare, säger han.