Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Planekonomiskt köinferno

Annons

u som är sjuk och vill få bästa möjliga medicinska bedömning av ditt hälsotillstånd, se hit! Här kommer några aspekter att beakta innan vårdcentralen uppvaktas: utbilda dig geschwint, gå en snabbkurs i argumentationsteknik, alstra ett starkt kontaktnät och försäkra dig om att vårdpersonalen kan identifiera sig med din livssituation. När väl dessa element är under uppsikt får sinkadusen avgöra om landstinget har prioriterat resurser till just den åkomma du lider av. Sjukvården gör nämligen skillnad på såväl folk, ort som kön.

Allt indikerar att välutbildade patienter med svart bälte i orientering av vårdapparat får bättre vård och dyrare läkemedel än sjuklingarna som inte är förtrogna om sina rättigheter. Ensamstående och av sjukdom försvagade patienter utan verbal möjlighet att lägga fram skäl för sina krämpor ligger risigt till.

Ofta beskrivs vården som kvalitativ men svårtillgänglig. Mot bakgrund av Sveriges Kommuner och Landstings statistik är det svårt att bestrida den skildringen; vid årsskiftet hade 72 000 personer väntat mer än tre månader på ett besök i specialistvården och 22 000 patienter hade köat längre än 90 dagar för operation.

Den nationella vårdgarantin som infördes 2005 visade sig vara en papperstiger. Visserligen genomförs nu reformer som den fria etableringsrätten med avsikt att öka tillgängligheten, stärka patientperspektivet och öka produktiviteten, men sjukvårdens symptom är åtskilliga och svåra att kurera. Förhoppningsvis dämpar insatserna förtvivlan åtminstone en aning hos patient nummer 69 235 i kön vars knäled värker.

Inte undra på att de kroniska tillgänglighetsproblemen föder efterfrågan på privata sjukvårdsförsäkringar.

Lika illavarslande som väntelistorna är inslaget av ojämlikhet. Enligt Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf ska den skattefinansierade vården borga för en ”vård på lika villkor för hela befolkningen”, men utopin svävar högt över molnen. Symptomatiskt för alla icke-transperenta system är vikten av kontakter; politiker, högdjur och tjänstemän med makt att påverka systemet – nomenklaturan – remitteras förbi sjukvårdens underklass.

Själv har jag precis fullbordat en fyraårig Golgatavandring mellan olika offentliga vårdinrättningar där läkarna ömsom avfärdat mig som hypokondriker eller stressad kvinna på gränsen till utbrändhet. Slappna av, dina värden är toppen!

Gudskelov omfattas jag via min arbetsgivare av en privat sjukförsäkring som smidigt öppnade dörren till Företagshälsan. Väl där fann jag av något så sällsynt som en omsorgsfull och lyhörd läkare, intresserad av att faktiskt fastställa sjukdomsbilden.

Erfarenheten som gav mig rätt diagnos tangerar även min föreställning om vikten av mångfald i utförarledet. Speciellt i detta planekonomiska köinferno vi så andaktigt kallar Vårdsverige.