Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Politik är ingen snäll verksamhet

Just nu håller Sveriges politiker på med det som intresserar dem allra mest, nämligen att ”positionera” sig i respektive parti. Från suppleanterna i de minsta kommunala styrelserna och nämnderna hela vägen till regeringsbildningen och de riktigt feta platserna vid köttgrytan pågår en frenetisk verksamhet.

Och politiken är verkligen ingen snäll verksamhet.

Många har både klor och huggtänder framme, telefonerna går glödheta av konkurrenssnack, kompisar mobilseras för att skapa röststöd till den kaka som bakats under valrörelsen och som gräddats i valet.

Kanske är det oundvikligt att det blir så. De som ger sig in i den politiska verksamheten är ofta folk som har en idé, som vill någonting och som ser makt i alla former som eftersträvansvärt.

Rekryteringen till politikerjobben blir sned – ”den vanliga” människan får nöja sig med rollen som väljare.

Där finns en av orsakerna till att det är svårt att rekrytera kandidater till politiska uppdrag och till att många hoppar av när de väl varit med ett tag i någon vald församling och fått prova på snålblåsten.

Valet gav ett resultat som enligt många krönikörer och kommentatorer innebär kaos och risk för nyval.

Kanske det, men katastrof är det inte. Det här är den representativa demokratins villkor. Självklart måste åsikter och möjligheter att styra samhället jämkas ihop. För det krävs – hör och häpna – inte en mängd löst folk som tror att deras enfrågeidéer duger.

Även om jag själv såg med viss sympati på Fi – någon gång måste ju för höge farao kvinnorna ges plats på riktigt i den värld som består av hälften män och hälften kvinnor – är jag som stabil liberal medveten om att demokratin måste cirkulera kring de stora partierna som kan ge stabilitet åt systemet och ta det övergripande ansvar som behövs.

Skulle nu regeringsförhandlingarna spricka får det bli nyval. Något annat alternativ ges inte. Demokratin måste gå den utstakade vägen fram till målet, att skapa regeringsduglig majoritet.

Det är viktigt ur en speciell synvinkel. Vad kaos kan få för konsekvenser är Weimarrepubliken ett känt exempel på: kaos, oförmåga att styra, grund för enormt missnöje och i förlängningen Adolf Hitler i någon form.

I kommunisteländet världen över finns otaliga exempel på demokratiföraktets effekter.

Så är det inte i Sverige och våra små problem nu måste kunna lösas.

På partikanslierna må det skiftas hugg som är föga värdiga och som ger inkompetenta och svaga valda församlingar som resultat men normalt brukar ändå samhällena styras så att verksamheterna kan fortgå. Det finns ju tjänstemän också!

I de här processerna har vi journalister fått allt större makt – en makt som inte är operativ men som i bästa mening ska stå i allmänhetens tjänst för att redovisa vad som sker och som ger plats för en ständigt levande debatt.

TORD BERGKVIST