Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Politikerprosa för sparkad

Annons

För att färska upp minnet i det gotländska korruptionsdramat så påminner vi om ogärningen som Gotlands före detta landshövding Marianne Samuelsson begick: särbehandling av kommunens största företagare. Payex-ägaren Max Hansson fick i samband med ett strandskyddsärende en gräddfil.

Det kan verka lockande att stötta ett lokalt företag som genererar arbetstillfällen, men sett i ett större perspektiv är det usel politik. Det innebär inte bara misskötsel med skattemedel då rationaliseringsprocessen som stärker konkurrenskraften hämmas, utan även en uppvisning i korruption som avfärdar en av demokratins mest bärande tankar. Just det, den om allas likhet inför lagar och myndigheter.

Glömde Samuelsson att företag ska vinna på konkurrenskraft och inte på att smörja rätt politiker? Nej, knappast. Snarare handlar det om en osund indoktrinering där Samuelsson, tidigare språkrör för Miljöpartiet och sedermera landshövding under fem år, har vistats för länge i den politiska toppmiljön, starkt präglad av vänskapskorruption. Det bevisar hon inte minst genom sitt uttalande i samband med att korruptionshärvan avslöjades: ”Jag är lockad i en fälla av en illojal medarbetare med en egen politisk agenda”.

För Gotlands landshövding väntar nu en post som generaldirektör på regeringskansliet...

Det är stötande att myndighetschefer som misskött sina toppjobb förblir bundna till regeringen under en viss period med full ersättning. Misslyckas de med ett uppdrag väntar ett ny, ibland påhittad sysselsättning – kanslihuset omvandlas till förvaringsplats av gamla trotjänare.

Men inget ont som inte för något gott med sig, lyder sentensen, som i fallet med den före detta landshövdingen är högst applicerbar. Kommunminister Mats Odell, KD, har nu tillsatt en efterlängtad utredning med syfte att undersöka arbetsvillkoren för landshövdingar och statliga myndighetschefer. Bättre sent än aldrig, är ett annat ordspråk som passar i sammanhanget vad gäller regeringens politik.

För i opposition kommunicerade Alliansen viljan att göra utnämningsprocessen mer transparent, men av intentionen att bryta med socialdemokraternas svågerpolitik återstår i maktposition endast en formulering om att kravprofiler ”bör biläggas akten efter avslutad rekrytering”.

När elva av regerings elva utnämningar av landshövdingar, centralmaktens ställföreträdare på länsnivå, har föregåtts av en sluten process reduceras onekligen planen om ökad transperens och insyn i utnämningspolitiken till tomma ord.

Det är alltså inte bara villkoren för myndighetschefer som måste revideras, så även den politiserade utnämningspolitiken.

Kommunminister Odell gör i alla fall helt rätt när han tillätter en utredning om arbetsvillkoren för högdjuren. Lika viktigt är det att belysa de underliggande omständigheterna för statliga toppjobb och makthavarnas attityder. Förhoppningsvis bidrar utredningen till att utveckla en mer ändamålsenlig process där toppchefer som inte håller måttet kan skiljas från sina uppdrag. På riktigt. Och inte via horisontell förflyttning.

”Omplacerad” (med uppburen lön) kan inte vara politikerprosa för avskedad toppchef, i synnerhet inte om allas likhet inför lagen ska råda.

GD 13 AUGUSTI 2009