Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pride är mer än ett jippo - det tvingar folk att öppna ögonen

 
Gävle Pride 2016
Visa alla artiklar

Krönika: Christina Smedbakken om att komma ut och om samhällets okunskap om HBTQ.

Det näst värsta som hänt mig var den långa tystnaden och skräcken att ingen skulle förstå. Att de skulle titta på mig med blickar som sade att jag var konstig eller att det här var en fas som skulle gå över. Det allra värsta var när farhågorna ibland visade sig vara sanna och jag insåg att jag inte alltid kommer att orka berätta och förklara. Att jag ofta kommer att göra våld på mig själv genom att vara tyst och låta andra definiera mig - för det är lättare än att gång på gång förklara och behöva se de där oförstående blickarna igen. Ändå har jag haft tur.

När jag slutligen kom ut som pansexuell transperson förra hösten var det till en uppsjö av kramar, stöd och ”likes” på Facebook. De allra flesta försöker verkligen förstå och respektera. Även när någon råkar säga något ogenomtänkt och den uppenbara oförståelsen skär genom min självkänsla som små, små knivar vet jag i alla fall att de allra flesta verkligen försöker. Även när jag är trött ända in i själen på att gång på gång behöva förklara och se de oförstående blickarna vet jag i alla fall att jag har stöd från människor runt omkring mig. Och där har jag haft tur.

Läs mer: Det här är könsidentitet – GD förklarar

För många andra HBTQ-personer runt om i världen – och i Sverige – är stödet jag är privilegierad nog att åtnjuta inte alls en självklarhet. Mer än var tredje transperson i Sverige har under det senaste året allvarligt övervägt att ta sitt liv, enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten. Samma undersökning visar att varannan transperson har upplevt kränkande behandling under de senaste tre månaderna och varannan har under det senaste året undvikit olika vardagliga aktiviteter på grund av rädsla för diskriminering. Var femte har blivit utsatt för våld på grund av sin transidentitet och en av tre har blivit utsatt för psykiskt våld. Undersökningen visar att transpersoner i stor utsträckning har lågt förtroende för polis, sjukvård och socialtjänst – instanser vars uppgift är att ha en skyddande roll i samhället, instanser man ska våga lita på. Det finns en stor okunskap på alla nivåer i samhället – en okunskap och en tendens att blunda och tro att allt löser sig självt. Men det gör det inte.

Läs även: Det här är sexuell läggning – GD förklarar

Pride är inte bara ett jippo. Pride är viktigt eftersom där riktas strålkastarljuset mot de frågor som det annars är så ohyggligt lätt att vända bort blicken ifrån och skjuta bort med ursäkten att mycket annat måste göras först. Pride lyfter upp det faktum att heteronormen och tvåkönsnormen är missvisande schabloner som både osynliggör och skadar. Pride bänder upp ögonlocken på rektorer och lärare som av bekvämlighet vill låtsas att det inte finns HBTQ-personer i varje klassrum och som pliktskyldigt upprättar tjusiga likabehandlingsplaner som ser bra ut på papperet men på sin höjd tillämpas reaktivt. Pride tvingar grannar, medarbetare, familjemedlemmar, chefer, anställda och alla andra att se och att tänka. Att många blir provocerade är bara ett bevis på att Pride behövs.

Det är lätt att tro att vårt samhälle är totalt vidsynt och inkluderande när man själv inte är den som ständigt osynliggörs och exkluderas av normen. Det är lätt att tro att man själv är vidsynt och inkluderande. Pride är viktigt eftersom där belyses det faktum att det fortfarande finns mycket okunskap och omedvetenhet, till och med i vårt ”upplysta” Sverige. Pride erbjuder även massvis av information och samlad erfarenhet att dra lärdom av för den som är beredd att lyssna och ta till sig. Så istället för att inför Pride bli provocerad, kränkt eller fortsätta slå sig för bröstet i inbillad duktighet vill jag be alla att öppna öron och ögon för att lyssna och se.

På lördag går den färgglada Prideparaden genom Gävle. På söndag börjar den första av årets övriga 365 dagar – och det är där det verkliga arbetet tar vid. Där kan du och jag göra en skillnad.