Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pride handlar inte bara om kärlek– och är inte till för er

Det finns ett avsnitt i den lesbiska kultserien the L-Word där karaktären Alice får en plats i en talkshow. Hon ska prata om livet som gay i LA, men när hon tar upp ämnen som förtryck, utanförskap och kampen för lika rättigheter får hon snabbt en åthutning av producenten.

"Vi vill ha "happy gay", inte "angry gay", säger hen.

Precis så är det att leva som gay i Gävle.

Heterosexuella cis-personer älskar Prideparaden. De flockas dit för att gå hand i hand, dricka skumpa, kanske ta kort med någon kändis. De plockar med gott samvete russinen ur kakan, få uppleva fest, flärd och glamour för att sedan gå hem och fortsätta sina liv, vissa utan att ägna oss en tanke under resten av året.

Mys.

Resten av oss går tillbaka efteråt till en vardag där glåpord, hån och hot om våld är ständigt närvarande. Att få sin existens ifrågasatt. Att inte bli presenterad vid familjetillställningar. Att tvingas komma ut varje gång någon tar en för något en inte är. Att bli baktalad och att få sitt utseende kommenterat, värderat och bedömt.

Det finns inte i min värld att jag skulle hålla min flickvän i handen utan att se mig över axeln. Fyfan vilket privilegium.

Läs även: Pride är mer än bara ett jippo

Så jag analyserar platsen, vilka människor som rör sig där, om de kommer att vara hotfulla.

Det är så subtilt. En gest. Ett ögonkast. En obekväm stämning. Överallt görs jag medveten om att jag avviker eller ännu värre - inte finns alls. Att något annat är bättre och att föredra.

Jag lever mitt liv såhär.

Samtidigt kysser ni varandra på munnen vid busshållsplatsen.

Och omedvetenheten. Den som gör att ni inte ens ser. Vi finns mitt ibland er, men ni ser oss inte.

Läs även: Tomas Gunnarsson är genusfotografen som vill inkludera utan att markera

Men ni kräver att få vara med,, att vara välkomna i alla våra sammanhang – oavsett. Och om vi är kritiska är det vi som är de dåliga, de som inte lever som vi lär. Trots att det finns få trygga rum där vi kan känna oss säkra.

På många av våra arbetsplatser vågar många av oss inte vara öppna med vilka vi är eller med våra partners. Många lever med en rädsla dygnet runt.

De som är rädda att outas för sin familj. De som inte längre någon familj har.

Vår existens är villkorad, precis som många andra gruppers, vissas mer än andras. Om vi går med på spelreglerna – synas men inte höras – så tolereras vi.

För låt oss tala klarspråk: det är ju bra mycket roligare med en tacksam, rolig pajas i kompisgänget än en arg och bitter "angry gay".

Läs mer: Folkfest när första Prideparaden gick genom Gävle

Jag gjorde ett experiment en gång – skrev en text där jag sa samma saker om heteros som jag får höra varje dag från dem. Fast jag var lite snällare. Skrev att det trots allt var synd om dem.

Folk blev helt tokiga.

Jag fick höra att jag är en hemsk människa för att jag kritiserar heterosexuella. Att jag personligen har motbevisat deras tes att alla homos är goa och glada och öppensinnade.

"Min kusin är lesbisk och hon är inte alls som du" – en favorit.

Eftersom alla lesbiska ju har exakt samma åsikter och värderingar.

För så länge vi är glada, lättsamma och framförallt – tacksamma – är vi ofarliga.

Läs mer: Michael Westlund: "Jag förstår inte homofobi. Det är ingen fobi, folk är bara dumma i huvudet"

Det är när vi börjar kräva vår rätt till mänsklighet som vi blir ett hot. När vi säger ifrån. Men vi som inte lägger oss platt är vi ett uppror som ska kväsas. Och backlashen visar ingen nåd. Få saker provocerar så mycket som när vi kräver respekt.

Så ni tystar oss, med tystnad, med ord, för att ni alltid vet bättre. Trots att ni inget vet alls. Trots att ni inte ens gjort er besvär att ta reda på något. Jag är ledsen att behöva pissa på er parad. Jag förstår att det kanske är jobbigt för den som bara ser den som ett roligt jippo. Men vi som är HBTQ behöver den bättre än er just nu.

Och ni har missförstått det där med Pride, förresten. Pride handlar om vår rätt att få existera i en värld utan hot, hat och trakasserier. Att få vara de vi är, framförallt.

Det handlar inte bara om kärlek. Det handlar om kamp.