Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Punken var en revolution för William

Annons

GD GRATULERAR

När han sätter sig bakom trummorna får det gärna gå fort. Mangelmusik, kallar han det själv.

Den mer officiella beteckningen på favoritgenren är grindcore, en blandning mellan punk och dödsmetall. På senare tid har han breddat sig och spelar nu även trummor i ett relativt nystartat indierockband.

– Det är en utmaning. Jag måste hålla igen och inte bara köra på i maxtempot.

Ända sedan tonåren har William Blackmons tillvaro kretsat kring musik. Pappas LP med AC/DC väckte intresset för tuff musik och sen upptäckte han punken.

– Det var som en revolution. Jag var 14 år och insåg att jag inte behövde bry mig om att passa in, jag kunde se ut som jag ville och göra min grej.

Ursprungsplanen var att bli musiker på heltid. Men när han var 18 år började han tänka om.

– Jag insåg att det skulle bli svårt att försörja sig, speciellt om man bara vill spela den typ av musik som jag gillar. Och att spela dansbandmusik fanns inte på kartan.

Ljudtekniker verkade intressant. Han kom in på en utbildning i Bollnäs, fick praktik på Musikhuset och sitter nu där bakom ett stort mixerbord med fast anställning som studioansvarig.

– Det har bara flutit på. Jag älskar det här jobbet även om man inte tillhör en välavlönad yrkeskår.

På Musikhuset finns tio replokaler där 30 band spelar. Williams jobb är bland annat att hjälpa dessa band med studioinspelningar.

– Min chef kan också hyra ut mig som livetekniker. Sen ansvarar jag för uppdrag utifrån, allt från band som vill spela in till möhippor och svensexor, säger han.

Mängden studiojobb varierar med tiden, i slutet av varje säsong brukar det vara hektiskt. Under lugnare perioder får han tid över till andra arbetsuppgifter som ingår i jobbet, som att sköta Musikhusets hemsida.

– Eftersom jag spelar mycket själv är det en stor fördel att kunna reglera arbetstiden. Det brukar inte vara några problem att få ledigt när jag ska ut på turné med något av banden.

Men att jobba med sitt största intresse har också en baksida. Det var länge sedan han kunde bli engagerad och njuta av livemusik.

– Att gå på konsert känns som att vara på jobbet, man tänker mer på hur de har mickat på scen än på musiken. Och när man har jobbat med en studioinspelning i nio timmar känner man inte alltid för att repa, säger han.

Ändå blir det en hel del repetitioner, speciellt inför turnéer. På födelsedagen spelar han med indierockbandet The 80/20 rule i Helsingfors och sedan väntar två gig med grindcorebandet Gadget i USA.

– Vi brukar turnera några veckor per år. I sommar ska vi spela på festivaler i Holland, Tyskland och Tjeckien.

Vad gör du om tio år?

– Då har jag ungar och spelar fortfarande trummor, men kanske inte lika fort, kidsen tycker kanske att bäst före-datumet har gått ut. Men i stort sett är jag nog samma person. Jag vill inte bli gubben som är för bekväm för att åka på turné.