Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rasialiserade Sverige

Annons

I svensk litteraturtradition är folk med ”främmande” utseende (svart hår) allt vi inte är: sluga, lata och odugliga så den som har ljust hår av nödvändlighet måste vara motsatsen. Hårt nedärvda föreställningar om ”de hotfulla andra” fortplantas än i dag av medelklassfödda journalister boende på avstånd från svenskglesa höghusområden som de beskriver utan att äga kunskapen. ”Invandrarens” barn är ”problem”, kvinnorna ”förtryckta” och när Kino & Nordberg i sin roman ”Välgörarna” gör svensken och assyriern Ninos Melke Mire till romanhjälte vilket ger honom röst och tolkningsföreträde, kommer också stereotypiserandet av ”invandrarens” son att återanvända det förbrukade, inte vända på det, inte problematisera utan bara använda igen som många gånger tidigare men denna gång utan fasa, utan moralism, utan att bilägga ”en sorglig syn”.

När den fördomsfulla medelklassen representerad av journalister som på grund av sina pengar och sin status inte behöver fundera över sitt uppträdande, förolämpa Ninos, behandlar honom som överklassen behandlar tjänstefolk, eller förväntar sig sexuella tjänster av honom i vilken de ser ”en vild och eldig oriental”, som om egenskaper faktiskt hade med utseendet att göra, inser vi hur rasialiserat Sverige är, och Kino & Nordberg flyttar över rasialismen till Ninos när romanens ondskefulla sektmedlemmar förses med likadan pottfrisyr som ger dem ett för Ninos identifierbart utseende.

Pottfrisyrerna är inte bara fula utan också hotfulla, och Ninos reagerar på dem som etniska svenskar reagerar på orientalen, begreppen vrids, den kommersiellt gångbara stereotypen finns där men förvandlad och när Kino & Nordberg låter Ninos och hans vänner fylla hela rutan så ingen annan får plats mister de sin uppgift som jämförelseobjekt och blir subjekt med egen myndighet. Perspektivet i berättarrösten är Ninos varför vår världsbild förändras eftersom litteraturen drar upp riktlinjer för tolkningen av omvärlden och blockerar för alternativ.

Texten sträcker ut sig, loj och naiv och med trögt yrvaket språk. Där etniskt svenskt demoraliserats och gjort oss ensammast i världen, ordnar assyrierna sina liv i tagande ansvar för varandra; ”jag har en kusin”, säger Nino ofta, blodet och tjänster odlar civilisationen. ” Välgörarna” är en dramaturgiskt skickligt hopknuten roman där inget halkar efter, tätt och lättläst – ”kher” skulle Ninos säga.

Lena Thomsson