Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Regeringens handlingsförlamning skapar parallella samhällen

Medan vi väntar på utredningar och samverkan växer sig parallellsamhällen allt starkare i vårt land, skriver Helene Åkerlind, L.

Jag har träffat de som numera har det nationella uppdraget att arbeta med utsatta EU-medborgare. I januari 2015 tillsatte regeringen den första nationella samordnaren, Martin Valfridsson, ett år senare lämnade han sin rapport, Framtid sökes, till regeringen.

En rapport där det tydligt framgick behovet av en stärkt nationell samordning och samverkan. Uppdraget gick då till länsstyrelsen i Stockholm. Från det att första uppdraget tilldelades kommer det att ta tre år till det slutliga förslaget kommer att presenteras i januari 2018.

Från regeringens och samordnarens sida hörs som argument att det kommunala självstyret skulle vara ett hinder för att kraftfullt nationellt agerar i frågan. Medan vi väntar på utredningar och samverkan växer sig parallellsamhällen allt starkare i vårt land.

Några kommuner väljer liksom strutsen att stoppa sitt huvud i sanden, andra agerar för att lagen ska upprätthållas och det finns kommuner som handlar i riktning att behandla alla som kommuninvånare.

Att kommuner och landsting agerar olika är ett nationellt problem. Ska vi som kommun och stat upplåta mark? Ska vi låta barnen gå i skolan? Ska vi som landstingskommun finna särlösningar för sjukvården? Oavsett hur vi svarar på dessa frågor så ger det oss politiker fler frågor, och konsekvenser som vi måste förhålla oss till.

Som politiker finns det egentligen bara ett sätt att förhålla sig i denna fråga och det är att följa lagen.

När staten väljer att blunda för olagligt boende på sina marker, sänder det signaler. Signaler som stärker och skyndar på bygget av det parallella Sverige.

Jag tror inte det låter sig göras att vänta i kanske ytterligare i två år innan förslagen som presenteras 2018 blir till lag. Vi måste från regeringen och riksdagen ha tydliga riktlinjer för att nå nationell samling i en mycket svår fråga. En fråga som är mycket större än att kunna hanteras på kommunalnivå. Det är en nationell och internationell fråga och måste hanteras på rätt nivå för att vi inte i framtiden ska skapa fler problem än lösningar.

Jag hoppas att de som idag har det nationella uppdraget att arbeta med utsatta EU-medborgare, ser vikten av att skyndsamt komma fram till enhetliga nationella riktlinjer och tolkningar, som gör det möjligt för alla att följa de lagar vi beslutat demokratiskt.

Helene Åkerlind, L

kommunalråd

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel