Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Roaa, fem år, har kommit till Sverige efter 17 dagar på flykt

Hon ler försiktigt mest hela tiden. Roaa är fem år och har redan överlevt fler gånger än de flesta. När hon får en festis på centralstationen i Malmö vet hon inte riktigt vad hon ska göra med den. Och under några sekunder skymtar 17 dagars flykt i hennes ansikte.

Annons

I vattnet mellan Turkiet och Grekland hölls hon ovanför ytan av sin pappa, hans kusin och sin mamma när deras båt gått sönder. De räddades upp ur vattnet av grekisk polis. Nu kan vi inte säkert veta att det faktiskt var så, kanske vän av ordning vill inflika här. Men läget i Syrien är å andra sidan väl känt. Likaså att människor dör både där och på Medelhavet. Men att en del av dem överlever. Den här familjen lever, det som är kvar av den, kommer från Syrien och är här nu, uppenbart medfaren. Det finns ingen anledning att inte tro dem.

De hade flytt hemlandet via Libanon när de fiskades upp. Sen väntade Makedonien, Serbien, Ungern och länderna upp till Danmark och nu Sverige.

– Men Ungern var absolut värst. Där slog polisen till och med barnen. Även när de bara bad om vatten, berättar Roaas pappas kusin, Sleman.

Med tåg, bil och till stor del till fots tog sig familjen till slut till Sverige.

– Vi har tagit oss fram på alla sätt som går och har turats om att bära Roaa. Ett barn blir trött och ibland är det bättre att sova än att vara vaken och se så mycket, säger Sleman.

På måndagskvällen kom familjen till Malmö med tåg från Köpenhamn. Nu sitter de på en bänk och har just fått smörgåsar. Pappa Mohamad i badtofflor, mamma Rasha i fuskpäls.

– Vi har fått hjälp med kläder. De flesta människor är bra människor, säger Mohamad via tolken.

De är fyra av de uppemot 4000 som nu kommer till Malmö varje vecka. De vill till Göteborg, där det finns vänner till vänner hemifrån.

– Men det är inte viktigt var vi hamnar till slut. Vi bor där vi får. Det viktiga är att vara säker, att vara nånstans där man vågar somna och vakna, där Roaa kanske kan gå till skolan en dag, säger Mohamad.

De flesta som nu kommer vill till Stockholm eller Göteborg får vi veta av Migrationsverkets personal på plats. Alla är fria att ta sig dit de vill i landet, men vill de ha hjälp med boende av Migrationsverket då får de bo där det finns plats för tillfället. Omkring 400 platser finns på Malmös ankomstboende där asylsökande får stanna upp till tre dagar innan de antingen bussas någon annanstans eller tar sig vidare på egen hand.

– Men många tror att det är lättare att få asyl i Finland eller Norge och försöker ta sig dit. Många från Irak vill till Finland och många från Syrien till Norge, säger Fredde, som är en av Migrationsverkets anställda på plats.

Han säger att många som kommer är misstänksamma mot myndighetens personal, som rör sig runt på centralstationen i gula västar.

– De kanske har dåligt förtroende för myndigheter med sig och har fått felaktig information om oss och är lite rädda. En del vill ta sig vidare och inte söka asyl direkt här. Men det är ju det vi vill att de ska göra. Så att de får legalisera att de är här och får rätt till boende, sjukvård och annat. Framför allt tänker vi på alla barn som kommer, många helt ensamma utan att någon tar ansvar för dem, säger Fredde.

Han ser inte att flyktingströmmen kommer att avta.

– Det ser ju ut så här i hela Europa. Det börjar bli väldigt ansträngt nu. Det finns för få boendeplatser. Men med tanke på att det kom 13 000 flyktingar till München i går så lär vi bli kvar här minst någon vecka,

En bit bort träffar vi Lokman Gan och hans 14-årige systerson Lorans. På knackig engelska förmedlar han att hans syster och Lorans mamma blev kvar i Syrien och att de nu förlorat all kontakt med henne. Den sista de hörde var via Facebook. Nu är det tyst sedan många veckor. De har varit på flykt i en och en halv månad, även de tog vägen över Turkiet, Grekland, Balkan och Ungern, säger han. De har nyss kommit med tåget från Köpenhamn.

– Vi kommer att söka asyl här, så fort vi kan. VI vill ha skydd. Vi stannar där vi får stanna. Och hittills har alla i Sverige varit så snälla att vi inte känner oss trötta längre. Bara så glada att vi är säkra nu.

Rooas mamma Rasha sitter tätt intill sin dotter på bänken. Hon säger inte många ord, men tittar så på mig och säger tack på engelska. När jag svarar att hon inte har mig att tacka för något säger hon:

– Jag ville bara säga det till nån här.

LÄS ÄVEN:

Många på plats för att hjälpa flyktingarna

KARIN BERGKVIST: De som inte klarade sig hit är ständigt närvarande

Fler flyktingar väntas till Gävle