Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rödgrön kärnkraftsröra

Annons

Så tog den rödgröna oppositionen äntligen bladet från munnen: kärnkraften skall avvecklas i den takt som kärnkraftselen kan ersättas med förnybara energikällor samt energieffektivisering.

Arbetet bakom utkastet till vänsteroppositionens energiöverenskommelse, presenterad på DN Debatt i söndags, måste ha varit själsligt mödosamt. Kompromissen är en reaktion snarare än en frivillig aktion. Alliansregeringens historiska klimatuppgörelse i februari, den som av hänsyn till sysselsättning och välfärd inte utesluter nybyggnation av kärnkraftsreaktorer, tvingade oppositionen till ett politiskt besked.

Sedan giftermålet har vänsteralternativet präglats av en handlingsförlamad brist på konkretion, vilket så klart gör energidokumentet ytterst välkommet. Utgår man sedan från svårighetsgraden i uppdraget så är en lite salut på sin plats. Vi talar ju faktiskt om en uppgörelse mellan ett kluvet socialdemokratiskt parti, ett Vänsterparti som vurmar för en lättsinnig utfasning och ett Miljöparti med kongressbeslut på absolut avveckling inom 15 år. För MP, som bildades året efter kärnkraftsomröstningen 1980, är kärnkraften en samvetsfråga av hög rang, men att tjurskalligt stänga dörren till de atomkraftsvänliga industrifacken vore förödande för trojkans framtid.

Försöka duger, brukar det hurtigt heta, men när det kommer till Sveriges framtida energiförsörjning måste ribban ligga över goda ansatser. Utspelet från S, V och MP saknar inte bara konkreta förslag som backar upp visionen om minst 30 TWh ny el år 2020 utan även ett klart besked i kärnkraftsfrågan. På sikt bör all svensk energi komma från förnybara energikällor – biobränslen, sol- och vindkraft – skriver företrädarna för de tre oppositionspartierna, men hur vi når dit och hur utfasningen bör gå till lämnas därhän vilket ger energipolitiken en känsla av framtidsvision snarare än realpolitik.

Utspelet har ljusa delar, man vill bland annat se över elbolagens avtalsformer, prissättningen i fjärrvärmenätet och undersöka om spillvärme inom industrin kan tillvaratas bättre, men... Ständigt dessa men. Som så ofta präglas oppositionens utspel av motsägelser som undergräver hela budskapets trovärdighet.

Oppositionen efterlyser en bred uppgörelse över blockgränserna eftersom energifrågan är för viktig för kortsiktiga beslut och politiska spel. En klok tanke – långsiktighet är en absolut förutsättning för aktörerna när investeringsbeslut ska fattas – men S, V och MP vill samtidigt att en prövning av kärnkraften skall ”göras varje mandatperiod”. Hur i hela friden går det ihop?

Och faktum kvarstår, ska de havererande överläggningarna övergå i konstruktiva energisamtal över blockgränserna måste någon sida ändra sig.

De två valbara alternativen 2010 om energipolitiken står mellan alliansens kärnkraftsinkluderande uppgörelse och oppositionens dagtingande som landat i ett luddigt ”kärnkraft behövs tills vi inte längre behöver den”. Kopplingen mellan energiförsörjningen, tillväxten, klimatfrågan, säkerhetspolitiken och sysselsättningen blev till sist uppenbar för nästan alla.

GD 24 MARS 2009