Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rödgröna monopolkramare

Annons

Alliansen vaknade till en tacksam nyhet igår. Till morgonkaffet kunde man läsa på Dagens nyheters debattsida att oppositionen har enats om att sätta stopp för alliansregeringens avreglering av den svenska järnvägen vid en rödgrön valseger. En repris på Bildt-regerings försök att avreglera under det tidiga 1990-talet med andra ord.

”För klimatets och jobbens skull måste vi göra det mer attraktivt att åka tåg. Tågresor är ett det utan konkurrens mest klimatsmarta sättet att resa. Snabba och moderna järnvägsförbindelser har även visat sig överlägsna som verktyg för att vidga de lokala arbetsmarknaderna”, skriver Lena Hallengren, S, ordförande riksdagens trafikutskott, vänsterledaren Lars Ohly, Karin Svensson Smith, MP, ledamot trafikutskottet och Sekos ordförande Jan Rudénde i en korrekt analys.

Frågan infinner sig därför direkt: varför i hela världen motsätter sig då oppositionen möjligheten att slopa det monopol som gör tågresandet mindre attraktivt genom ideliga förseningar, undermålig service och hutlöst dyra biljetter?

Frågan riktas till Socialdemokraterna som sedan länge insett att konkurrens driver fram rationella effektiviseringar och prisreduktioner, samt till Miljöpartiet som genom det egna partinamnet rimligtvis borde ha positionerat sig annorlunda.

Att Vänsterpartiet, som älskar monopol och skyr alla sorters avregleringar med inneboende konkurrensmöjligheter som pesten, vill riva upp avregleringen av järnvägstrafiken är däremot föga förvånande. I Lars Ohlys värld ska minsann ingenting privatiseras, statligt försenade och dyra tåg är inget bekymmer för en gammal kommunist.

”Avregleringen av den svenska järnvägen genomförs i ett rasande tempo och vi anser att regeringen i all hast glömt den avgörande frågan: Hur ska vi få människor att välja tåget framför bilen?”, fortsätter de.

Ja, rimligtvis genom att göra tågresandet mer prisvärt så att tågen kan plocka marknadsandelar från mindre klimatsmarta reseformer som bil och inrikesflyg. I dag gör monopolet att det ofta är billigare att ta flyget än att åka tåg tur och retur samma sträcka. Det är obegripligt att Miljöpartiet, som innan koalitionen med S och V påstod sig vara ett liberalt miljöinriktat parti, backar upp SJ:s ensamrätt att driva persontrafik som gör tågresan dyrare än det klodioxidbelastande flyget.

Järnvägstrafikens problem är förvisso även kopplade till infrastruktur och kapacitetsbrist, men dessa brister gör ju inte monopolet mer rätt för det.

Höjden av bristande logik kommer när oppositionen fastslår att: ”Det troliga är att en avreglering leder till en oligopolmarknad, det vill säga en marknad dominerad av ett litet antal stora aktörer som verkar under svag konkurrens. Den typen av marknader brukar sällan gynna konsumenten”. Alltså, hellre ingen konkurrens alls än svag dito är de rödgrönas melodi och därmed kommer sloganen för X2000, ”Billigare än flyget, snabbare än tåget”, aldrig att bli verkliglighet.

Genom viljan att bevara monopolet befäster de rödgröna sin roll som en tragiskt konservativ kraft som tycks vilja dra tillbaka klockan till 80-talets DDR-Sverige.

Vad näst, monopol på flyg, taxi, telefoni och två statliga TV-kanaler?

GD 2 JULI 2009