Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rybak krossade alla

Norway!!!Jag säger bara...Norge!!!Ja vi elsker detta landet, som det stiger frem...
Snacka om utklassning.

Annons

Det var som en fairytale, en strålande rödvitblå saga. Han stal poäng överallt och tolvorna duggade tätt, vitryssen Rybak. Han fick poäng överallt utom i – Norge! Det förbjöd reglerna. Snacka om at han kommer att bli mottagen på Gardemoen idag, dit han hälsade alla välkomna.
I stället, vilken sanslös parad det blir idag på Karl Johann, ojojojojoj...
Som om det inte räckte ändå denna traditionseliga firardag, den syttende maj. Alexander Rybak är idag på hela Europas läppar. Vilken kille! Vilken jordskredseger! Jag har då aldrig varit med på maken, ingen annan heller.
No way, Malena! Frågan var: Fågel eller fisk? Det blev fisk. Tyvärr! Inget bottennapp, men fisk utanför de 20 främsta. Torsk med andra ord.
Alla våra förhoppningar rann snabbt ner i Moskvafloden. Spänningen tog slut innan den knappt hade börjat. Åtminstone med svenska ögon sett, å andra sidan fick vi ju hålla på Arash från Malmö, som fanns där bakom Norge, hundra mil där ovanför de som stred om andra platsen.
Sverige slipper arrangera Eurovision Song Contest nästa år! Skyll inte på Malena Ernman, hon gjorde så gott hon kunde för att charma Europas tv-tittare och få SVT-folket att slita sina hår i förtvivlan. Nästa år får nördarna åka till Oslo i stället.
Ni må tro att mamma och pappa Ernman satt därhemma i tv-soffan i Sandviken och höll hårt i sina tummar för sin dotter därborta i Moskva. Nog för att de är vana vid Malenas uppträdanden på världens estrader. Sällan eller förmodligen aldrig har hon gjort dem besvikna. Inte nu heller. Skillnaden denna gång var den massmediala fokuseringen, den hysteriska bevakningen av vartenda steg Sveriges representant tog och allt annat runt omkring. I sanning långt borta från operans mera sansade, eleganta och förlåt uttrycket, seriösa, värld.
Förresten, vart tog den lilla, lilla, blinken vägen? Ingen som vet, ingen som vet. Möjligen då tv-producenten. Själv hann jag i alla fall inte med att se den patenterade flirten, ifall den fanns där så var den diskret denna gång. Hur som helst, det var återigen (och som väntat) ett prickfritt framförande av vårt svenska bidrag, skrivet av operavännen Fredrik Kempe. Som gammal Sandvikenbo känner jag mig stolt, trots allt.
I övrigt, många ballader var det. Tre sådana innan Malena tog över scenen. Vart tog hårdrocken vägen? Vi som trodde att Lordi banade vägen för något nytt. Nej, nu var det renässans, förutom Balaknmusiken, för det svårmodiga, tungsinta melodier om en far som gick bort för tio år sen (Frankrike, som märkligt nog toppade bettinglistorna i Moskva vadå Edith Piaf?) eller den mor som ryskan Anastasia Prikhodko sjöng under det att Europa dränktes av hennes tårar. Nej, det var uppenbart att Ryssland inte ville ha finalen en gång till.
Norske charmknutten, pojken med fiolen, Alexander Rybak, gav järnet och låten sitter redan som Karlssons klister. Han är som sagt värd en extra parad på Karl Johann idag, den syttende maj. Men ändå höll jag på Island och underbara Yohanna. Jag är praktiskt taget på väg att boka en resa till Reykjavik. Eller blir det Bosnien där Demis Roussos tydligen har sin största beundrare? Eller Köpenhamn, vars låt Believe Again var som gjord för... bröderna Olsen.
Annars var det som vanligt under detta sega, uppmärksammade och uppblåsta spektakel, introt och underhållningen under reklam- och tävlingspauserna var bäst. För tiotals miljoner riksdaler kan man fixa vad som helst, blött värre.
Ja, själva spänningsmomentet i röstningsförfarandet går inte att bortse ifrån. Egentligen borde man hoppa in först där i tv-tittandet...nåja, årets upplaga av Eurovision Song Contest (egentligen är det fel att kalla det för schlager) var ärligt talat inget bottennapp. Långt därifrån, jag törs påstå att det var ett steg i rätt riktning även om jag till nästa år vill ha mer pop och rock.