Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ryck upp er ur surträsket

Annons

Jag brukar vara rätt vänlig i mina krönikor. Rätt peppande och glad faktiskt, om jag får säga det själv. Det är inget jag har planerat, det har bara blivit så att det känns roligare att skriva om det som jag tycker är kul och bra.

Men så i min förra krönika gjorde jag ett litet test, jag tänkte spela lite bitter, för att sedan vrida om och visa på motsatsen. Jag tyckte mig vara ganska tydlig, och därmed även denna gång rätt vänligt inställd ändå. Men naturligtvis så retade det upp någon. Och naturligtvis så var det först då jag fick min första kommentar till mina krönikor på webben.

Följande går att läsa: ”ohhh, hur bitter kan man vara?! ”Jag skall spela skivor på min egen klubb”.... snyft. Stackars dig! Du spelar och ingen vill lyssna eller dansa. Och blanda inte in könsroller i det här: ”...8 män. såklart.”. Så Synd att dom skadat dit Ego.”

Min krönika handlade alltså om den DJ-reunion som äger rum i helgen i Gävle. Jag var egentligen inte bitter innan, men nu blir jag det faktiskt. För jag tycker att det är så rysligt trist att det bara går att skriva kommentarer så fort man är upprörd och vill skriva lite småtaskiga saker. Hur mycket upplyftande, roliga och genomsnälla saker jag än skriver så får jag inte en endaste kommentar. Och det är i för sig inte kommentarer till mitt eget skrivande jag vill åt. Jag behöver inte bli överröst av komplimanger och jag dör inte av lite hårda ord från någon som ändå inte förstår vad jag menar. Men däremot så känns det tråkigt nog som om detta är något genomgående, även i andra sammanhang.

Det tycks vara så mycket lättare att slänga ur sig något negativt än något positivt. Och då ska ni veta, som min mamma brukar säga, en negativ grej kräver tio positiva för att väga upp. Så efter denna negativa kommentar skulle jag alltså behöva tio positiva, vilket aldrig kommer att hända. En omåttlig obalans blir det alltså på grund av alla dessa muttrande människor som har så svårt att sprida lite vänliga ord omkring sig.

Tragiskt nog så är det rysligt lätt att hamna i en ond cirkel där man mest fokuserar på det negativa, om man inte ser upp. Men det går att ändra på, bara man tänker sig för en smula och väljer vilka man umgås med. Människor som behandlar mig illa håller jag mig undan. Och relationer som får mig att må dåligt drar jag mig ur.

Och ju mer kärlek jag känner för alla människor runt omkring mig, desto mer känner jag mig som en sprudlande god fe som kan sprida glädje tillbaka till alla de som gör mig glad.

Så nu svingar jag mitt trollspö och ger er alla tillräckligt mycket kraft för att fokusera på allt som är positivt och se glädjen i livet. Halleluja!

, krönikör GD nöje