Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Så viktigt är ett träd

Apropå debatten om äppelträdet vill jag berätta hur betydelsefullt ett fruktträd kan vara.

På 1940-talet bodde jag och min familj på N. Kopparslagaregatan 19. Fastigheten låg i hörnet av Staketgatan och N Kopparslagaregatan. Gården inramades bland annat av ett relativt nybyggt hus som bland annat hyste fastighetens tvättstuga, som hade en stor tvättgryta och vattenbassäng för sköljning. Diverse uthus och vedbodar ramade in resten av gården. På "bakgården" fanns små land där vi hyresgäster kunde så dill, persilja med mera.

Mitt på denna gård stod ett jättestort päronträd, som varje vår stod i praktfull blom! På hösten gav det en riklig skörd av gråpäron, som vi hyresgäster enligt hyresvärden (som bodde på annan ort) skulle dela på.

Päronträdet var samlingsplatsen för oss hyresgäster. När folk passerade förbi ute på gatan kastade de först en blick in på gården och fick se det blommande jätteträdet. Sedan backade de, gick några steg tillbaka för att liksom förvissa sig om att de verkligen sett rätt.

Ingen annan gård på vår gata hade ett så stort päronträd!

När sommaren kom flyttades trädgårdsmöblerna ut och där, under sköna sommarkvällar, samlades vi hyresgäster till en kopp kaffe. Och samtalet kom i gång. Oftast handlade det om hur stor päronskörden skulle bli det året, och man höjde blicken upp mot den majestätiska trädkronan.

Hösten kom. Päronen hade mognat och med dem kom pärontjuvarna! På morgnarna när jag skulle gå till skolan var marken under päronträdet täckt av blad, kvistar och päron. Jag stoppade några i skolväskan och travade iväg. Nu smidde mamma och grannfrun i våningen över oss planer på hur de skulle skrämma pärontjuvarna på flykten.

Men hyresgästerna fick så småningom sin rättmätiga del av skörden, som mamma brukade säga.

Julen var efterlängtad. Jag hjälpte till att julpynta. Viktigt var att den gamla pappersbonaden med texten Julefrid vid hemmet härd blev uppsatt. Lika viktigt var det att de konserverade päronen nu skulle tas upp från källaren. Ty päron och vispad grädde var ett måste på julaftonskvällen. Annars blev det ingen riktig jul!

Och den traditionen har jag tagit med mig till min egen familj. Fast nu blir det köpta päron på burk förstås. Men ändå!

Den gamla fastigheten är riven. En ny har byggts upp. Den har en damfrisering. Jag brukar gå dit ibland och sitter då och tänker tillbaka på mitt 40-tal!

Wasti

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare