Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sexköpslagen inte felfri

Annons

Det vilar något fruktansvärt cyniskt över den dolda sexhandeln, avslöjad av – inte polisen – utan av GD:s utomordentlige reporter Daniel Siksjö. En 59-årig man, misstänkt för grovt koppleri, kan ha tjänat 80 000 kronor svart i veckan på sina massagesalonger i Gävle och Södertälje.

I det fördolda, men granne med polis och medborgare, florerar allstå vanmakt och brottslighet. Frågan inställer sig: hur många salonger med sexuella tjänster finns i Gävle, i orter runt om i Sverige?

Bakgrunden till dagens sexköpslag går via flertalet statliga utredningar där argumenten liksom analyserna om lämpliga åtgärder för att begränsa prostitutionens skadeverkningar har skiftat.

Fram till år 1965 kunde prostituerade kvinnor dömas till tvångsarbete enligt lösdriverilagstiftningen. Sedan dess har politikerna omvärderat sina ståndpunkter och landat i slutsatsen att könshandeln hindrar full jämställdhet mellan könen. Kungstanken bakom sexköpslagen, som fastslår att det är orimligt att kriminalisera sexsäljaren eftersom säljaren är den svagaste parten, var att lagen skulle förändra folks attityder, begränsa köpen och hjälpa sexsäljarna.

Kvinnans motiv till prostitution påstås i utredningarna vara missbruksproblematik, ekonomisk utsatthet, psykiska störningar och en negativ sjävbild. Männens motiv då? Avvikande sexualitet och ensamhet. Egenskaper som prostitutionskontakterna befäster, eftersom sexköpen försvårar genuina relationer.

I den andra änden av debatten fastslår de som propagerar för en legalisering av prostitution att den rådande sexualmoralen förhindrar pragmatiska åtgärder. Istället för att förpassa sexarbetarna till den under världen borde politikerna skapa möjligheter för sexsäljarna att arbeta legalt under mer skyddade omständigheter, som i exempelvis Tyskland, Holland och Danmark.

Alla kan nog enas om att dagens sexköpslagstiftning är långt ifrån problemfri. Någon officiell utvärderingen finns inte, men enligt Rikskriminalpolisen (2004) har lagens skapat en hårdare miljö för dem som arbetar på gatan. Lagen påstås även försvåra smittospårning och utredningar av koppleriverksamhet då sexsäljaren hamnar i en konstruerad mellanställning. Är säljaren mot förmodan villig att delta i en utredning blir hon/han vittne i rättsprocessen och får därför varken den målsägandes eller misstänktes rättigheter.

Internationellt går utvecklingen mot en legalisering av såväl köp som försäljning med motiveringen att missförhållanden bäst bekämpas då verksamheten är laglig. Grundtanken är att man bäst stävjar prostitutionens värsta avigsidor genom fokus på koppleriverksamheten samt omfattande sociala insatser.

Prostitution är ett känsligt ämne då sexhandeln betraktas skadlig för samhällsmoralen. Vad som ytterligare försvårar en skademinimerande lagstiftning är den heterogena gruppen bakom tjänsterna; eskorter, ”callgirls”, gigolos, erotiska massörer, gatuprostituerade, offer för trafficking. Men om en grundlig utvärdering visar att sexköpslagen inte minskat marknaden, utan bara flyttat den och därmed ökat sexsäljarnas utsatthet, måste politikerna våga tänka om. Med kvinnornas och männens bästa för ögonen.