Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sifferbingon bådar inte gott

Annons

Du kanske har sett något om sifferbingo och olika turer för statsminister Löfven i riksdagens EU-nämnd svepa förbi i ditt nyhetsflöde i veckan.

Vi var inte så många som satt på läktaren och såg det hända när det hände, men jag hade turen att komma in till andra halvlek och fick se det som redan gått till svensk politisk historia. I sak handlade det om Sveriges förhandlingsmandat till EU:s klimattoppmöte.

För att göra en lång historia kort; Stefan Löfven snurrade in sig i att begära två olika mandat till sådan grad att ordföranden Carl Schlyter (MP) fick konstatera att nu är jag förvirrad, moderaternas Ulrika Karlsson kallade det för sifferbingo, Désirée Pethrus (KD) behövde upplysa om att yrkanden inte kunde läggas av statsministern och S-gruppledaren Marie Granlund vågade till sist inte säga några siffror alls.

Alliansens förslag låg mellan de båda sifferkombinationerna regeringen kom med. Sverigedemokraterna sade öppet att de ville stödja det lägsta och Löfven var snubblande nära att gå på sitt lägre förslag och därigenom få med sig SD på lägre klimatambition än Alliansen. Bara scenariot att Miljöpartiet i regeringsställning får stöd av SD att lägga ribban lägre än Alliansen är så osannolikt att det är lätt att börja tänka på Tage Danielssons Sannolikhetsmonolog.

Då trädde vänsterledaren Jonas Sjöstedt in i handlingen och räddade regeringen genom en välbehövlig time out. När Löfven kom ut för spel, efter coachning av Sjöstedt, yrkade han på det skarpare förslaget och förlorade som väntat omröstningen när SD gick på Allianslinjen.

Under toppmötesnatten, när resultatet var urvattnat och betydligt sämre än mandatet från riksdagen, fick Löfven däremot stöd av SD men inte Alliansen. Dribblet i EU-nämnden kunde ha slutat med Löfvens första riktiga regeringskris och visar att regeringen inte förstått vikten av att komma förberedd och förankrad till EU-nämnden, lärdomen från Göran Persson har gått förlorad.

I artikeln "Mellan Konflikt och Samförstånd: Ordförandeskapet i svensk inrikespolitik SNS 2010" skriver Göran von Sydow att Persson pekar på att få förstått hur viktig EU-nämnden var för hans minoritetsregerings stabilitet.

– Man skulle kunna uttrycka det som att Sverige hade en samlingsregering kring Europafrågorna under denna tid, eftersom det var i EU-nämnden som politiken lades fast.

Löfvens situation är långt svårare än Perssons som slapp både Sverigedemokrater och koalitionsregering.

Det gör händelsen i veckan oroande. Om inte Persson är inspiration blir det till att blicka mot Sveriges mest kortvariga socialdemokratiska statsminister – Rickard Sandler som kastade in handduken 1926 med orden: "Det är bättre att denna regering faller än att regeringsmakten lämnas att förfalla."

Annons