Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sirkkas andra bok är klar

/
  • Sirkka Eriksson har kommit ut med sin andra bok - som handlar om hennes liv i Sverige och Gävle.

Sirkka Eriksson gav 2002 ut en bok om sin barndom under krigstiden i Finland. Efteråt hörde flera personer av sig och undrade vad som hänt henne efter att hon lämnat hemlandet och flyttat till Sverige och Gävle.

Annons

En dag sade sonen Lars:

– Morsan, du måste skriva en fortsättning.

Hon gjorde slag i saken, satte igång att skriva och nu har också andra boken, ”En tavastländska i Sverige”, blivit publicerad.

Första boken skrev hon för hand, till att börja med. Men när hon kommit ungefär halvvägs dök sonen upp med en skrivmaskin som han köpt åt henne. På den maskinen skrevs resten av boken.

Den här gången hade sonen en dator med sig.

Skriva på maskin hade hon lärt sig i Finland när hon var barn. Egentligen hade hon velat utbilda sig till ett arbete på kontor, men så bröt vinterkriget ut och skolorna blev sjukhus för sårade soldater.

Hon var då 13 år och togs till en skofabrik där hon fick tillverka stövlar åt soldaterna i fronten.

I stället gick hon en skrivmaskinskurs på kvällarna.

Efter kriget var det fattigt i Finland och svårt att skaffa mat för dagen.

– Hungersnöden har gjort att jag aldrig klagar på mat och aldrig slänger någonting. Jag mår illa när jag ser folk kasta mat.

Hon läste i tidningen att det rådde brist på arbetskraft i Sverige.

Hon reste hit 1948 och fick jobb på porslinsfabriken i Gävle.

– I Finland hade jag tagit kurser i svenska och kunde språket så att jag klarade mig, säger hon.

Det var i Gävle hon första gången mötte sin blivande man, Ernst Eriksson. Han bodde i Rörberg och hade jordbruk och lite skog.

De träffades när han åkt in till Gävle med häst och släde för att sälja granar åt kommunen.

Första mötet slutade med att han bjöd henne till Furuvik.

– Jag jobbade tio timmar om dagen, även på lördagar. Så jag hann inte se så mycket av Gävle annars.

När hon återvänt till Finland skickade Ernst vykort och snart började de brevväxla. 1949 åkte hon tillbaka till Sverige, gifte sig med Ernst och flyttade in på hans bondgård i Rörberg.

De fick två barn tillsammans, en son och en dotter.

När maken gick bort i cancer 1969 flyttade hon till Valbo och har bott där sedan dess.

Hon är nu pensionär efter att ha jobbat som tolk åt kommunen i 20 år och som kontakt- och stödperson i 28 år.

Fast hon alltid gillat att författa uppsatser och varit flitig med att skriva brev till släkt och vänner började hon sin litterära bana först som pensionär.

I dag är hon medlem i en finsk grupp inom svenska kyrkan som sjunger sånger ihop och idkar välgörenhet. Bland annat har de samlat ihop kläder som sedan skickats till gatubarn i Estland.

Hon och sonen har daglig kontakt per telefon.

– Han är så rar. Det känns så bra bara att vi kan höra varandras röster varje dag.

Blir det en tredje bok snart?

– Min son frågade samma sak. Han sa på telefon att nu när du har datorn kvar kan du väl skriva en bok till. Men jag har svårt att hitta på saker. Jag måste ha upplevt något själv eller ha fått det berättat för mig.

Boken kan beställas på book-on-demand på nätet.

Annons