Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Tittar ni på när ungas flyttlass går söderut?


Ur ett landsbygdsperspektiv har urbaniseringen alltid betraktats som något ont.

Annons

Något som måste bekämpas till varje pris. Och sannerligen med varierat resultat hittills.

För egentligen beror det väl på vem man frågar. Vem som tar mest skada alltså.

För den befolkningsmässigt krympande kommunen är det självfallet bara negativt om den arbetsföra befolkningen styr flyttlassen bort från det hemtama medan de som blir kvar blir allt äldre och vårdkrävande. Men för den enskilda individen betyder oftast flytten en chans till utbildning, arbete, vidgade vyer och rikare liv.

Hälften av Sveriges kommuner har förlorat befolkning under de senaste tio åren, så hälsingekommunerna är inte precis ensamma om att kämpa med dessa till synes olösliga samhällsbyggarfrågor.

Söderhamn är den kommun som drabbats värst, även om befolkningsökningen är rätt blygsam i de övriga kommunerna. Befolkningsminskningen beskrivs till och med som dramatisk för Söderhamn av Sveriges kommuner och landsting (SKL): För 40 år sedan bodde det cirka 32 000 människor i Söderhamn, nu är befolkningen snart nere i 25 000.

Samtidigt som den arbetande, och skattebetalande befolkningen, minskat drastiskt, har antalet pensionärer ökat med 15 procent under samma tidsperiod. Söderhamn blir alltså ett skolexempel på samhällstrenden. Och ska just av den anledningen specialstuderas av SKL.

Ingen ska säga att flyttlassen rullar söderut utan att samhällsbyggarna reagerar. Projekten har varit många för att försöka locka hem utflyttade. Teorierna har varit lika många om vad som faktiskt får människor att ändra färdriktning. Vad vi kan enas om efter allt experimenterande är att fina fiskevatten, musikaliska spelmanslag eller toppmoderna idrottsarenor har marginell betydelse. Inte ens en i jämförelse hög kommunalskatt har en avskräckande effekt när människor fattar livsavgörande beslut: Var de ska bo.

Förutom att skatteintäkterna minskar och handlingsutrymmet för kommunledningar blir begränsat (hur ska välfärden garanteras?) så dräneras kommunen och landskapet på idéer och kreativitet. Utan att trampa på allt för många tår så märks det i den politiska debatten. Eller snarare bristen på politisk handlingskraft och det ibland märkliga förhållandet till kommunernas tjänstemän.

Nu är det inte bara Stockholm som drar. Gävle är den kommun som växer kraftigast i regionen och en av de städer som växer snabbast i hela landet.

En tanke vore förstås att utnyttja Gävle som nav i regionen i stället för att ägna sig åt bytänkande och avfärda eventuella spin-offeffekter som en växande arbetsmarknad och högskola kan ge. Att underlätta jobb- och studiependlandet borde stå högst på agendan i Hälsingland.

Men utan en växande arbetsmarknad och minskad ungdomsarbetslöshet går inte skutan att vänta. Med utbildning, jobb och egen inkomst kommer framtidstro och optimism.

Då går det att tillgodogöra sig allt det där andra som gör livet värt att leva – som en vacker skärgård, en rafflande bandymatch eller en högljudd hårdrockskonsert.

Läs också: Så sa regionpolitikerna före valet

Redan för tre år sedan på samma ämne

Annons