Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ska högskolan tysta kritiken?

Annons

Michael Gustavsson,

professor i litteraturvetenskap vid HS-institutionen, Högskolan i Gävle, påminner bland annat om hur lagen om yttrandefrihet för offentliganställda ska läsas.

Skall kritiken tystas på högskolan? Man häpnar när man möter formuleringar om att ”lösa problemet” med att medarbetare offentliggör kritik i media. Eller hur man skall ”hantera kritiken”. Problem skall lösas internt i första hand. Managementstyre!

Vid institutionen för Arbetsvetenskap, Göteborgs universitet, finns ett webbdokument med anvisningar hur lagen skall läsas, Yttrandefriheten för offentliganställda. Där kan man läsa följande:

”Det är inte tillåtet för offentliga arbetsgivare att i olika sammanhang göra uttalanden om att problem, konflikter och kritik skall lösas internt i stället för i massmedia. Sådana föreskrifter kan felaktigt ge arbetstagarna uppfattningen att man inte bara kan utan i första hand måste söka lösa kritik internt.”

På ett företag däremot går lojalitet gentemot arbetsgivaren före den medborgerliga yttrandefriheten. Men, det tål att upprepas: Högskolan är inte ett företag. Som offentlig anställda tjänar vi det allmänna. Det allmänna har därför rätt till insyn.

Jag tror att inställningen att problem skall hanteras internt, att högskolans varumärke skall värnas, hänger samman med ledningens uppfattning att högskolan är ett företag. Från näringslivet har högskoleledningen övertagit idéer om att förstärka den så kallade ”vi-känslan”, att gemensamt, läs likriktat, sträva mot samma mål och ”glädjas med varandra”. Vi skall alla förenas i de centralt uttänkta profilerna.

Ingen framgångsrik akademi bygger på likriktning och toppstyrd enighet. Man glömmer bort att akademin i grunden kännetecknas av den fria tanken, det fria ordet och den fria forskningen. Det är dessa friheter som driver vetenskapen framåt. Det kritiska och prövande förhållningssättet är det kännetecknande för akademin. Den akademiska oenigheten välsignas av alla riktiga forskare, den skapar dynamik, skapar starkare argument och starkare forskning. Att vara oenig om vetenskapens inriktning och funktion berikar vetenskapen. Inte att lojalt och likriktat underkasta sig ledningars och förvaltningars profileringar och önskan att tillfredställa krafter utanför forskarsamhället. När forskningen och undervisningens innehåll dirigeras uppifrån och utifrån begränsas naturligtvis den intellektuella dynamiken.

Vid ett möte förra veckan instämde högskolans prorektor i beskrivningen av högskolans organisation som en kombination av planhushållning och marknadsekonomi, toppstyrd kapitalism. Och det är klart, i en sådan organisationsform är det fria ordet och den fria tanken oangenäm med tanke på det ”gemensamma bästa”. Det ord som får föras ut är det som stärker HiGs varumärke. Goda nyheter vill centralstyret se.

Men OK, låt oss följa uppmaningen och leverera lite god publicitet för högskolan:

Att högskolan på flera håll kan erbjuda regionens innevånare högklassig utbildning med en ovanligt meriterade lärare är goda nyheter. Att det finns lärare som vill följa högskolelagen och träna studenter i självständigt och kritiskt tänkande i stället för att ”anpassa undervisningen till marknadens krav”, är imponerande. Att det finns forskare och lärare som värnar om den akademiska integriteten, när den är på väg att förvaltas bort, är fantastiskt. Att det finns många som är trogna vetenskapen idé och inte vill sälja ut sig för snabba pengar, är hedrande för HiG.

Att det finns några som kan skilja på makt och rätt är stort.

professor i litteraturvetenskap HS-institutionen Högskolan i Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel